Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1854, sida 3

mot DOHOH Kunde 1l0Trebringas. Han blefr emedlertid sedan af kronolänsman Almegren ställd under tilltal vid Såsvedahls häradsrätt för stöld af mjöl under den tid han varit i tjenst hos Schmidt, hvilket mål ännu icke blifvit utageradt. Bergqvist hade lemnat orten och som det troddes begifvit sig till Skåne. I trakten af Christianstad häktades han såsom passlös den 30 December, af en kronolänsman Rubin samt assändes till härvarande länshäkte. Efter erhallen kannedom häraf den 4 dennes, vidtog kronofogden Hedenskog genast närmare efterspaningar inom orten, i följd hvaraf på misstanka om delaktighet i stölden en hökare Anders Andersson vid Gullbergsbro uppå hans reqvisition af öfverkonstapel Göthe den 5 dennes kl. 3 på morgonen häktades. Då målet på ofvan angifne dag förekom vid häradsrätten, erkände Bergqvist att han jemte Nordström oeh Andersson föröfvat stölden, dervid så tillgått, att tjufvarne (af hvilka Andersson, hvilken synes varit egentliga upphofsmannen, medhaft nödige verktyg) sedan de på natten kl. omkring 1 ankommit till Partilled, uppbrutit de dubbla dörrarne till det i en flygelbyggnad liggande kontoret, samt uttagit kassakistan, den de sedermera transporterat några 100 alnar från stället uppåt utmarken, der den med de af Andersson medförda verktyg, hvaribland en yxa, efter mycket arbete sönderbröts. Sedan detta skett, samlades alla de i kistan befintliga dokumenterne i en hög på marken samt uppbrändes, för hvilket andamål bofvarne jemväl mednafi strykstickor och ljus. Penningarne deremot inknötos i en näsduk, och erhöll Bergqvist af dem 38: 24 rgs., med löfte om mera sedan Andersson fått vexlat de större sedlarne, bland hvilka Bergqvist serskildt observerade en å 100 rdr bko. Sedan brottet blifvit föröfvadt begåfvo sig stallbröderne äter till staden, Nordström och Andersson till Anderssons bostad, men Berguy:ivt till oitt logis någonstädes vid smala vägen. Då visitation dagen efter stölden verkställdes i Anderssons bostad, med avledning deraf att Nordström, som genast för brottet misstänktes, der hade sitt tillhåll, vid hvilken visitation dock ingen upplysning kunde vinnas, samt Nordström och Andersson i anledning deraf fruktade för upptäckt derest Bergqvist anträffades, tillrådde Nordström Bergqvist vid ett sammanträffande att bege sig från orten, hvilket han också genast gjorde samt begaf sig till Skåne, der han som sagdt häktades den 30 sistl. Dec. Andersson och Nordström härefter hvar för sig hörde, förnekade med fräckhet hvarje delaktighet i brottet. Ett vittne, hemmasonen Joh:s Sten frän Partilled Mellang., hördes härefter, sedan af Andersson och Nordström gjorde försök till hans jäfvande aflupit fruktlöse, och berättade att han, som ifrågavarande natt låg på en höskulle vid sin i närheten af Partilleds herregård belägna bostad, blifvit väckt af tilltalade Bergqvist samt sedan han på dennes begäran begifvit sig ned, der sammanträffat med A. Å N., hvilka då uppmanat honom att i den tillämnade stölden deltaga. I tanka att detta anbud endast tillkom på skämt följde han dem på vägen åt Partilled, men då Andersson och Nordström efter ankomsten dit började att bryta på porten, insåg han att ett verkligt brott var i fråga, hvadan han genast aflägsnade sig samt gick och lade sig på höskullen och insomnade. Om en stund ånyo uppväckt af Bergqvist, underrättades han af denne att stölden nu vore verkställd, äfvensom att allt gått lyckligt, hvarjemte han uppmanades att ånyo gå ned för att tala vid Andersson och Nordström. Då han nedkommit till desse hade han blifvit hotad med döden om han upptäckte det ringaste af hvad han om stölden hade sig bekant, men deremot lofvades ersättning derest han hölle sig tyst, och hade Nordström derefter stuckit till honom några sedlar, å tillsammans 20 rdr rgs, hvilka Sten ej vågade vägra att emottaga af fruktan för bofvarnes hotelser. Han såg vid tillfället att Andersson hade penningar samt åtskillige papper inknutne i en duk. På tillfrågan af åklagaren, hvarföre Sten ej genast upptäckte brottet, förklarade han att han derifrån afhällits af fruktan för hämnd. Målet uppskjöts på åklagarens begäran för anskaffande af ytterligare bevisning och de tilltalade återfördes till häktet, sedan Anderssons begäran att blifva ställd på fri fot blifvit afslagen. Mot slutet af förra året hade drängen Olaus Andersson låtit till rådhusrätten instämma poliskonstapeln n:o 2 Erik Andersson, i påstående om ansvar å denne för det han en afton i slutet af Oktober månad å Södra larmgatan, utanför sadelmakare Olssons hus, der Olaus Andersson varit boende, sattat denne med en hand omkring nacken och med den andra framför halsen, samt utan laglig anledning sålunda med våld bortsort Olaus Andersson Korsgatan utefter till polisens vaktkontor i rådhuset. Sedan ransakningen härom flera gånger fönevarit å rådhusrätten, har samma domstol, genom utslag at d: 4 dennes, förklarat poliskonstapeln Erik Andersson vara förvunnen att, på ofvan förmälte sätt, under sin tjenstgöring, utan laglig anledning, med våld ha gripit och till poliskammarens vaktrum allort drängen Olaus Andersson, hvadan rådhusrätten pröfvat rättvist döma nämnde poliskonstapel att härför plikta 66 rdr 32 sk. bko, i treskifte emellan kronan, staden och käranden samt dessutom straffas med ett års fängelse; kommande poliskonstapeln Andersson, om han saknade bötestillgång, att i stället undergå 8 månaders häkte, utöfver året. Hvarförutan poliskonstapeln Andersson ålades att ersätta drängen Olaus Andersson med 17 rdr 8 sk. bko för dennes besvär och utgifter i målet. En gammal stackare, förre drängen Erik Andersson, som en tid varit intagen på fattigbaracken i Örgryte socken, hade den 13 dennes anträffats på ett värdshus i Majorna af öfverpoliskonstapeln Ljungqvist, der Andersson utbjudit till salu en bengalduk, ett par handskar och tvenne linnelärftsnäsdukar. Rörande åtkomsten till dessa saker, hade Andersson haft stridiga uppgifter; den ena gången hade han köpt dem af en madam, som skulle bo på Otterhälleberget, den andra gången af en för honom okända qvinsperson, som han träffat på fisktorget. Anderssen blef derför inmanad i häkte för vidare behandling. I Måndags var Andersson inställd i poliskammaren, då undersökning härom förekom. Andersson påstod att han köpt nämnde persedlar för 1 rdr 40 sk. af en okänd qvinna, som han träffat vid sisktorget. Poliskommissarien Andersson upplyste nu, att sedan genom annons i Handels-tidn. blifvit kungjordt, att dylika saker på misstanka om oloslig åtkomst anhållits, handl. C. Molitor anmält sig som egare dertill. Handl. Molitor, tilistädes, uppgaf att han mistat såväl näsdukarne som handskarne, jemte några andra saker, som ännu icke tillrättakommit, utur en oläst draglåda till en byrå, stående uti hr Molitors rum i traktör Jonssons hus vid Wallgatan. Målet remitterades och Andersson återfördes till —