ve — Det var bra, att jag träffade dig här ännu, sade plötsligt en röst; Erdmuth såg upp, det var Bläsi, som stod framför henne med blossande kinder och ett besynnerligt uttryck i sitt ansigte. — Skickar din far dig och har du mer att säga mig från honom? frågade Erdmuth och ville stiga upp; men det genomfor henne liksom en rysning, då Bläsi nu för första gången vidrörde henne, i det han lade sin hand på hennes arm och bad henne bli sittande, med följande ord: — Sitt du bara stilla; det är ingen, som skickar mig; jag kommer endast från mig sjelf och vill blott tala med dig för min egen del.