Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1854, sida 1

— modet, men tvingade sig till lugn och sade med ett bittert leende: Det der har din far lärt dig, kan jag förstå. — ej, nej, det jag nu säger, har jag tusen gånger tänkt för mig sjelf. Men jag vill icke förebrå er något och ber er, morbror, om detsamma hvad mig beträffar. Jag har i dag rönt mycken välvilja hos er och jag ville Så gerna, då jag nu beger mig härifrån, medföra ett vänligt minne af mina anhöriga. — Hvart ämnar du dig då hän? — Till Amerika, med min far och mina syskon. Ni säger, att jag har en god förmögenhet; jag vill icke lefva i öfverflöd, under det min far är en tiggare . . . — Och skall bli det ännu en gång, sedan han först förstört din egendom. Jag ser att man kan tala förnuftigt med dig och att du har ett godt hjerta. Du brås på din salig mor. Hon ansåg mig för en hederlig karl, du tänker nu annorlunda om mig, men det må så vara! Tänk dig blott litet före och inbilla dig att det är en annan, som säger till dig: Huru skall en man, som i sina bästa år egt en stor förmögenhet och förstört allt, huru skall han på en gång kunna bli flitig och sparsam? Du är sjelf ung ännu och hela lifvet ligger öppet för dig; du får icke störta dig sjelf i olycka för en persons skuld, som visat