Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1854, sida 3

Inrikes Nyheter. Götheborg. För en ordentlig och sammanförd framställning af tullfrågan har Red. uppgjort den plan, att först meddela de två vigtigaste motioner, som blifvit väckta i denna fråga, nemligen hrr Schwans och L. Hjertas: derefter en sammansattning af några utaf de vigtigaste petitioner i samma ämne, samt slutligen regeringens proposition och de vigtigaste om densamma sallda yttranden, hvarefter tillfälle torde blifva för Red. sjelf att komplettera sakens belysning med ett och annat tillägg. Våra läsare torde emellertid benäget ursäkta, att detta ej kan ske på en gång, oaktadt vi vilja påskynda planens utförande genom att i nästa vecka utgifva antingen ett bihang eller ett dubbelnummer. Vi hafva i dag börjat med hr Schwans motion. Den Allmänna Tidningens utgifvare C. G. Uggla söker rentvätta sig från det skurkstreck, hvarför han af Stockholms polismästare erhållit en varning, då lagen icke innehåller något straff för dylika nedrigheter. Tit Uggla hade, såsom vi förr berättat, skrifvit och bedt en biljardsägare Fick komma till sig i ett angelaget ärende som 4rörde Fick ndra. Då denne infann sig, hade Uggla, enligt Ficks berättelse, underrättat honom att han emottagit en uppsats för sin tidning derom att Frick skulle tillåtå olofliga spel i sin lokal. För att afböja obehaget af denna artikels införande i tidningen, uppmanades Fick att lemna Uggla 200 rdr bko. — Då Fick ej ville gå in på detta förslag och ej hördes vidare af erhöll han en andra bifjett från Uggla, med förnyad begäran om ett besök. Fick svarade, att han träffades i sin egen bostad, der Uggla också infann sig. Underhandlingarne om transaktionen fortsattes här, och Uggla nedsatte sina anspråk till 190 rdr bko. — Kallad till förhör inför Polisen förklarade Uggla beskyllningen vara ett nedrigt förtal, men hans olycka var att Fick bevarat de båda biljetterna och att en gömd person öfvervarit besöket hos Fick och vitsordade anklagelsens riktighet. Emellertid söker Uggla i sin Tidning komma ifrån saken dermed, att här varit blott fråga om ett litet Fick-lån, som Uggla för tillfället behöft. Att denna sak skulle röra Fick så ndra, att han derföre borde infinna sig hos Uggla har den sistnämnde ej kunnat förklara. Vittnets utsago förklaras naturligtvis falskt och hela händelsen framställes såsom en nedrig, ja insernalisk tillställning af polisen att skada den hederlige utgisvaren af Allmänna Tidningen för hans ädla nit att beifra polisens olagligheter. Den hedersmannen, som sålunda blifvit martyr för sin goda sak, vädjar till den sjelsständiga landsortspressen att göra honom rättvisa och försäkrar, att ingenting skall hindra honom Fatt i sista stunden förblifva tidningens hittills uttalade grundsatser trogen, hvarefter han slutar med det emsatiska utropet: lesve friheten och ned med allt våld och förtryck! Som hr Uggla om sig sjelf förklarat att: han begagnar sig af konsten att ljuga, så besparar han andra denna förklaring. Ehuru denna ärliga bekännelse tydligen är sättarens sörtjenst mera än hr Ugglas egen, så bör den dock erkännas. Hvad sjelfva saken angår, så kunna vi ej annat än lifligt beklaga, att här åter få se ett drag af nedrighet, som tyvärr på de sednare tiderna mer än en gång bränmärkt den svenska pressen. Vi känna dock ingen annan hjelp deremot än att öfverlemna de uslingar, som begå dylika handlingar, åt det allmänna föraktet och vanäran. Iill de berättelser om krigiska förberedelser å Sveriges sida, som då och då utkommit, tillägger Öst. Corr. ryktesvis, att tvenne icke obetydliga armkårer skola sammandragas den ena på Gottland och den andra i Bohusländska gkärssgan pjiJIJ doeca kammonagrine