Utrikes Nyheter. DANMARK. Spänningen emellan solkrepresentationen och ministeren blir med hvarje dag starkare. Rikadagen är nu icke längre så medgörlig som i somras, sedan ministrarnes grundlagsangrepp och olust att gå in på tillochmed de minst genomgripande förbättringar stött bort det stora flertalet. Ministeren tappar den ena voteringen efter den andra i folkthinget. Detta sakernas tillstånd anses icke kunna bära sig lenge. Det synes hafva kommit derhän, att något annat val knappast gifs, än emellan en ministerförändring och en kupp emot riksdagen och författningen! Korrespondenser från Danmark i tyska tidningar försäkra, att danska kabinettets beslut i neutralitetsfrågan skulle medföra en ministerförändring. Utrikesministern, som var för en allians med Ryssland, skulle nu i harmen deröfver att hans mening ej blifvit den gällande, nedlägga sin portfölj, hvilken skulle anförtros åt grefve Reventlow-Criminel, nuvarande minister för Holstein. Gresve Rewentlow skulle till efterträdare erhålla hr Scheel, kunglig kommissarie vid holsteinska ständer-församlingen. PREUSSEN sträsvar att blisva en sjömakt. Regeringen har gått i författning om anskas fandet af en krigshamn vid Nordsjön och för detta ändamål af storhertigen af Oldenburg köpt Jahdebugten och det dertill gränsande gebitet af herrskapet Iever för en summa af 400,000 Thaler. Köpafbandlingen föreligger redan Oldenburgska ständerna till sanktion. Jahdebugteu skall kunna inrättas till en örlogshamn af I:sta rangen. Preussiska andra kammaren har i ett hemligt möte fått sig meddelade regeringens tillgöranden i denna sak. De anslag, som begärdes för ändamålet, beviljades enhälligt i glädjen öfver den utsigten att Preussen också en gång skulle erhålla en flotta och således icke vara sämre än andra sjöstater. FRANKRIKE. Ehuru regeringen röstar sig till krig och, såsom det synes, äfven tror på krig, gör den dock allt för att i det längsta afböja utbrottet. Det berättas att ryska sändebudet Kisseleff, efter offentliggörandet af Drouin de LHuys not, begärt företräde hos kejsaren, vid hvilket han beklagade sig deröfver, att de i noten begagnade uttryck och vänningar äfvensom dess offentliggörelse satt honom en skef ställning. Å ena sidan hade han icke tillräckligt bemyndigande att begära sitt pass efter dylika manifestationer, och å andra sidan kunde han ej eller stanna i Paris, utan att göra något. Han ville derför nu underrätta Hans Majestät, att han ansåg det för passande att fara på landet och uppehålla sig der, tills nya instruktioner hemifrån hunnit anlända. Härpå genmälte kejsaren, att czaren med sin kända hofsamhet icke kunde illa upptaga den ifrågavarande noten, som icke vore att anse som något slags ultimatum, utan endast inskränkte sig till att närmare beteckna sakens för alla bekanta gång. Slutligen tillstyrkte kejsaren hr Kisseleff att icke lemna Paris, utan der afvakta vidare order hemifrån, alldenstund hans frånvaro kunde blifva illa uttydd. Detta råd synes hafva gjort sin verkan, enär Kisseleff icke rest från Paris. Det påstås, att den till ryska hofvet afsända notifikationen om flottornas inlöpande i Svarta hafvet var beledsagad af en egenhändig skrifvelse från kejsar Napoleon till czaren, vid hvilken skrifvelse man saster det hoppet att den skulle kunna utöfva ett gynnsamt inflytande på stridigheternas lösning. Till en deputation af affärsmän i Paris, hvilken insinuerade en storartad plan till en ny gatas anläggande i hufvudstaden, har kejsaren, ehuru han på grund af den nuvarande betankliga ställningen afrådt från företaget, likafullt yttrat en viss förhoppning om fredens bevarande. Allt detta säges och sker troligen mm dact för att .. att allt för sfarf fall