skala. Från lilla Wallachiet har man från slera håll bekräftade notiser, att Ryssarne börja anrycka emot Kalasat, den enda af Turkarne på högra Donaustranden ännu innehafda ställningen. (Karnakals intagande af Turkarne bekräftar sig icke). Flera förpostaffärer och skärmytslingar emellan rekognosceringspartier hafva ägt rum, i hvilka, såvida man får tro de Ryssarne bevågna Wienerbladen, Turkarne sko la hafva dragit det kortare strået. Största delen af de i Bessarabien förlagda ryska trupper sägas skola om ett par veckor inrycka i Furstendömena. Vid hopandet af sådana stridskrafter vid Donau, säger vår källa, torde det påståendet, att Ryssarne skulle inskränka sig till blott försvar, vara ganska vågadt. I Frankrike och England synas regeringarne också vida mera tro på krig, än på fred. I Frankrike rustas starkt både till lands och sjös. 10 millioner berättas vara anslagna till artilleriets komplettering och sullkomnande. Det bekrästa sig, att regeringen för rustningarne amna upptaga ett län på 200 mill. I England taga opinionsyttringarne emot Ryssland en ökad fart. Af vida större betydelse är det som berättas i en telegrafdpech från London, att man der åter börja tala om lord Aberdeens förestående utträde ur kabinettet. Bemälte minister har alltid betraktats som fredspartiets förnämsta stöd i ministeren, och utträder han ur styrelsen, så kunna detta partis förhoppningar anses vara sjunkna under nollpunkten. Sista ölverland-posten bekräftar fullkomligt Ryssarnes infall i Khiwa. Äsven i Persien lära, när allt går omkring, Rysslands aktier stå vida bättre än Englands. Allt tillräckliga maningar för England att icke längre dröja med kraftiga mått och steg emot kolossen i öster. Preussens och Osterrikes regeringar låta i sina halfofficiella organer påskina, att de fortfaI ra troget i sina roler af fredsmåklare. En publicistisk notabilitet, Armand Bertin, hufvudredaktör af J. des Debats, har aslidit i Paris. — — —