2 Det sinnes en gammal barnlek, som öfverallt och i alla tider varit känd under de mest olika namn; den består deruti, att kasta en slintsten eller en glasskärfva fram öfver vattnets yta, på så sätt att stenen blott helt lätt vidrör vattnet och hoppar vidare tilldess den slutligen sjunker; detta kallar man der i landet att lösa bruden och denna benämning förklarar man på så sätt, att det dervid bildligt framställes brudens hoppande och sväsvande väsende, som länge drifver gäck med friarne och hoppar ifrån dem, tilldess hon slutligen, öfverväldigad af lifvets ström, måste följa naturens lagar. Antingen nu denna tolkning är riktig eller ej, så är det säkert, att både gossar och flickor drifva mångahanda slags skämt dermed och att Bläsi, som der nere vid dammen ofta slog pannkaka (såsom nämnde lek äfven kallas) förstod konsten att låta sin sten hoppa bäst, och att Cyprians erdmuth, som allmänt kallades hans lilla sastmö, ofta fick höra, att han skulle låta henne få dansa länge. Bläsi behandlade henne också alltid med broderlig vänlighet och hade allsintet emot att man kallade henne hans fästmö. Nu, sedan fäderna blifvit så fiendtligt sinna