utöfvat ett godt inslytande på köpesumman, men nu måste han skörda och tröska och plöja och så, ehuru han icke mer srågade ester alltsammans och han hade andå dessutom sitt värdshus med tillhörande jord i Leutershosen, men huset stod nu öde och på sin skörd derstädes blef han bedragen på mångfaldiga sätt. Härtill kom, att han beständigt måste flacka fram och tillbaka och tidt och ofta möta på rådhuset. För att släcka sin harm, tog Cyprian ånyo sin tillflygt till glaset, men från morgon till afton utsor han i sordommelser mot Gottsred. Ehuruväl Gottfreds egor gränsade tätt intill flera af grannarnes, kunde han dock berömma sig af att aldrig ha haft tvist med någon af dem; men på sednaste tiden, då han haft Cyprian till granne, hade den ena stridigheten följt på den andra och tjenstesolket bidrog naturligtvis i hvad de förmådde att göra det ännu värre. Gottsred gick emellertid lugnt sin väg framåt och förbjöd på det strängaste enhvar i sitt hus att upprepa någon af de smädelser, som Cyprian fallde mot honom, ja han företog icke ens något mot Cyprian, då denne engång gick långt nog att förolämpa honom offentligt. Han ville icke bringa honom i vidare ledsamheter; han hade gjort sin pligt och dervid lät han det bero.