Hennes händer darrade häftigt i mina, hon blickade med ett outsägligt smärtsamt uttryck på mig, drog flera gånger efter andan, liksom ville hon yttra något samt nedsjönk afdånad vid mina fötter. Jag upplyftade henne, bar henne in och lade henne på min bädd samt efterskickade derpå hennes tjenare jemte en läkare, som bodde i närheten. Läkaren kom. Medan han undersökte hennes puls och lade sin hand på hennes hjerta, berättade jag honom i korthet hvad som händt. Han qvarhöll ännu hennes hand i sin samt betraktade Dooneeas sköna ansigte, då blodet plötsligt började framtränga genom hennes näsborrar och öron, strömmande öfver bädden och den simpla dragt hon var iklädd. Ester några minuter släppte läkaren hennes hand. Stackars qvinna!, sade han, hon har kämpat ut; nu hvilar hon i frid: — — Ej någon sorg Och ingen oro hinner henne mer! Hon var död. Den gamla qvinnan, hvilken Dooneea kallat moder samt den unga mannen med det militariska utseendet, som hon benämnt broder, lemnade orten, medtagande hennes juveler och lösören, min hund Duke inberäknad; men huset i grannskapet af Hurdwar samt aktierna