sådan du nu är, sade jag, du bör badas väl; Dooneca, gif ni barnet ett bad. Med motvilliga steg följde barnet sin mor till mitt badrum. Jag betraktade dem åter osedd, ty jag började frukta att jag skulle få mycken möda att skilja modren från gossen, ja, jag nästan ångrade att jag någonsin låtit dem råkas. Under det Dooneea borstade sin sons hår, sade hon till honom: Toomara mama kahanhai? — Hvar är din moder? Jag vet icke, svarade gossen. Jag började hosta, för att ge Dooneca ett tecken att jag befann mig tillräckligt nära för att höra hvad som talades samt att jag ogillade denna slags examen. Hon tystnade ögonblickligen. Jag hade uppgjort sällskap med ett fruntimmer för en promenadridt på Mussoorie Malt; min häst framleddes just i detta ögonblick, men jag vågade icke lemna Dooneea ensam med barnet, oaktadt hennes högtidliga lölte att ej fly bort med honom. Emellertid hade jag icke hjerta att påskynda deras skiljsmessa för evigt, hvilket jag för gossens skull beslutat att denna skulle bli. Jag gick en stund af och an i min veranda, funderande på sättet att skilja dem åt. Slutligen föll det mig in att begagna mig af någon list, för att skicka gossen tillbaka till skolan och hoppades att slumpen sedan skulle ge mig