ligen ökats till 20,000 man. DANMARK. Den genom julferierna afbrutna förhandlingen af det nya grundlagsutkastet begynte åter d. 10 och fortsattes d. 12 dennes. Begge dessa möten hafva lagt i temligen klar dager omöjligheten af ett åsämjande emellan solkrepresentationen och regeringen. Denna senare har stält sig på en absolutorisk ståndpunkt, från hvilken den fordrar blind estergifvenhet, för att icke säga lydnad. Folkrepresentationen har deremot å sin sida gått så långt i eftergifter, att den sjelf inser omöjligheten af att gå längre, utan att alldeles bortkasta såväl sin politiska som moraliska betydelse. Af Örstaeds utlåtelser i de begge nämnde mötena framgår klart och tydligt, att regeringen vill hafva vallagen ut ur grundlagen, för att vid lägligt tillfälle få den förändrad, och att den, då folkthinget icke velat ingå härpå, uppgisvit hoppet om att hela förhandlingen skall bära något frukt. Mycket är vunnet dermed att gamle Örsted varit så öppenhjertig. Faran för folkfriheten var större, så länge premierministern gäckade församlingen med den försäkran, att man icke menade något ondt med den begäran, att vallagen skulle utgå ur grundlagen. Nu har han måst vidgå, att detta är hufvndpunkten i hela underhandlingen; om ministeren icke kan ernå detta, så äro de öfriga förandringarne den temligen likgiltiga. Man kan deraf sluta sig till hvad allvar regeringen har med helstatsförsfattningen. En högst kuriös företeelse är att den ridderskapliga majoriteten i bolsteinska ständerförsamlingen anhållit om det gamla systemets eller enväldets återinförande. Det ser nästan ut som om den häri handlat på en från Köpenhamn erhållen vink. Först en ständervallag och sedan en ständerförsamling — det tyckes hafva varit vägen som man velat gå. Folkthinget har dock slagit en bom för den genom att i mötet d. 10 enslämmigt sätta vallagen på sin plats den nya grundlagen. Månne ministeren nu har mod att springa öfver bomen? FRANKRIKE. Det synes som om franska regeringen vore betänkt på vidtagandet af mera omfattande tullreformer. En om ock liten början i den riktningen har redan skett och en hr Berryer, son till den berömde advokaten af samma namn, utskickats till England för att taga noga kännedom af det inflytande, som tullnedsättningarne utöfvat på tullinkomsterna och studera det engelska tulluppbördsväsendet, som är vida enklare än det franska. Vid vexelagenternas nyårs-gratulations-uppvaktning hos inrikesministern skall denne hafva yttrat: Ni penningekarlar, torde anse kriget som förklaradt; regeringen kommer sannolikt att behöfva en summa af 200 mill. francs, som den ämnar förskaffa sig genom afslutandet af ett lån. Krigsministern, marskalk St. Arnaud berättas till de officerare som nyårsdagen gjorde honom sin uppvaktning hafva yttrat: J skolen nu förtjena edra grader och dekorationer på slagtfältet. ENGLAND. Lord Palmerston har i sin egenskap af inrikesminister, aflåtit skrifvelser till kanslererne vid universiteterna i Oxford och Cambridge, grefve Derby och prins Albert, med uppmaning att förbereda tidsenliga reformer vid dessa läroverk. AMERIKA. Representantkammaren i För