bättringar i de kristnas tillstånd. — Till Serbien har en sultanens adjutant afgått med en ferman, som upphäfver de rysk-turkiska fördragen beträffande detta land och bekräftar alla Serbernas hittillsvarande rättigheter, hvarvid det tillika hemställes åt Serberna att taga i anspråk alla makternas gemensamma skydd. Detta vore en fint af den turkiska politiken, beräknad på att slita de band, med hvilka Serbien är sästadt vid Ryssland. Det är dock tvifvel underkastadt, huruvida detta steg är egnadt att stämma Ryssland till försonlighet. En annan telegrafdepesch berättar, i öfverensstämmelse med de förut meddelade underrättelserna öfver Semlin, att sultanen förklarat sig beredd att inleda fredsunderhandlingar med Ryssland och undertecknat de 4 makternas bemedlingsförslag, enligt hvilka de af den ena eller andra parten redan förkastade fordringarne fullkomligt lemnas å sido. Antager Ryssland detta, heter det vidare, så afslutas en vapenhvila. De 4 makterna bibehålla sina roler al medlare ända till det definitiva fredsslutet. Särskilta fördrag uppsättas rörande vapenhvilan och tiden för furstendömenas utrymmande. Ofvanstående underrättelser rörande fredsverkets sortgång hafva vi egentligen endast meddelat, på det läsaren icke må förlora tråden af händelserna, ty vi tillägga dem icke den ringaste vigt efter den krigiska vänning som orientaliska frågan tagit genom det senaste omslaget i Englands politik och ännu mera genom den omständigheten, att Ryssland, såsom de franska och engelska tidningarne öfverensstämmande skola förmäla, förkastat de 4 makternas bemedlingsförslag. Vi hafva dock icke varit i tillfälle att sjelfve se denna notis mera än på ett enda ställe, nemligen i Börsenhalle af d. 4, der det uppgifves, att Morning Chronicle från Paris erhållit en skrifvelse, enligt hvilken franska regeringen och dervarande turkiska sandebudet erhållit depescher från S:t Petersburg af d. 20 Dec., hvilka innehålla, att czaren rent af förkastat Wienerprotokollet och noten af d. 5 December. Om Wienerkonferensen, heter det vidare, vill skicka Turkiets förslag till S:t Petersburg, skola de der emottagas och prösvas; men czaren framhärdar i sitt beslut att afböja hvarje slags främmande inpblanning i en fråga, som icke angår andra makter, utom Ryssland och Turkiet. Hvad hotelsen med flottorna beträffar, låtsar Ryssland som om det icke det ringaste bryr sig om densamma. Vid denna sakernas ställning, tillägger korrespondenten, gils ingen annan utvåg, än krig. De förenade flottorna lågo änun d. 22 Dec. quar i Bossoren, hvilket är ganska naturligt, då de definitiva instruktionerna till amiralerna först d. 26 samma månad afgått från Paris och London. — Daily News meddelar den skrifvelse, hvari franska och engelska sändebuden asslagit turkiska regeringens anhållan om slottornas inlöpande i Svarta hafvet. Förlusten vid Sinope beklagas, men hvarje ansvarighet för densamma afböjes, enär Porten, emot gesandternas råd, utskickat sin flotta i svarta hafvet. Flottornas närvaro, förklara gesandterna, är ett moraliskt bistånd, men deras tid att handla inträder först i den händelse, att Ryssland skulle göra en landstigning på någon punkt af de turkiska kusterna. — Det engelska handelshus på Malta, hvilket ägde det vid Sinope förlorade fartyget, har af ryska regeringen begärt ersättning för sin förlust, under påstående, att det befann sig på ett aflägset ställe af redden och hissat engelsk flagg samt detta oaktadt skjutits i sank af ryska örlogsmännen. — Ett från Trapezunt kommande engelskt handelsfartyg har medfört den underrättelse, att ett vid Sinope illa tilltygadt ryskt linieskepp, som bogserades af en ångare, sjunkit i sjön, 90 sjömil från Sinope. Natten till d. 14 Dec. hade en rysk goelett inlupit i Bosforen och under skydd af mörkret redan passerat de begge första fästningarne, när kommendanten på den tredje observerade fartyget, i en båt närmade sig detsamma och uppfordrade det att gifva sig. Goeletten ville fortsätta sin väg. Vid hotelsen att på en gifven signal skjutas i sank af sästningens kanoner, strök den dock flagg, sedan kanonerna och ammunitionen kastats öfver bord. Om bord funnos brännmaterialier, och denna omständighet gaf, oaktadt kaptenens förklaring att han af storm blifvit drifven in i sundet, anledning till den misstankan, att fartyget skulle begagnats som brännare (emot de förenade flottorna ?). Denna misstanka fann äfven ett stöd derigenom, att kaptenen fört ett af de ångfartyg, som soro emellan Konstantinopel och Odessa, och således var noga bekant med lokalförhållandena. Den af oss betviflade underrättelsen att engelska sändebudet Thompson i Teheran återtagit