Utrikes Nyheter. Under hela veckan hafva vi af utländska tidningar, utom de danska, endast bekommit berlinertidningarne af den 3 och 4 samt hamburgertidningärne af d. 4 dennes. Under sådana förhållanden får läsaren icke sorundra sig öfver om reseraterna äro något knapphandiga och fragmentariska. Ehuru vi veta, att de styrande i Turkiet, dertill snart sagdt nödde och tvungne af sina vänner och bundsförvandter, bjudit handen till fred, så sakne vi ännu notiser, som lemna en klar och tydlig uppfattning af hvad som sig senast tilldragit i Konstantinopel. De färskaste korrespondenserna derifrån uti de oss tillhandakomna tidningarne äro af den 19 December och på hvad som till dess passerat får man deri äfven temligen reda, men längre sträcker sig icke eller den någorlunda säkra kunskapen. Derester inträda osäkerhet, förvirring och motsägelser i de senare underrättelserna, hvilka ankommit på telegrafväg och i de hit ankomna bladen icke äro af färskare datum än d. 22 Dec., ehuru vi redan för 8 dagar sedan meddelade telegrafunderrättelser från Konstantinopel öfver Semlin af samma datum. Af tilldragelserna till d. 19 kunna vi, med ledning af berörde korrespondenser, lemna följande öfversigt: Olyckan vid Sinope, underrättelserna från Asien, hvilka undanrödja alla tvifvrl rörande Turkarnes motgångar vid Achalrik och Gumri och deras återtåg på eget gebit, slutligen framför allt de förenade flottornas overksamhet och den härigenom frambragta öfvertygelsen, att de vestra makterna lemnat Turkiet i sticket — allt detta sammanlagdt kunde icke förfela att göra ett nedslående intryck på turkiska regeringen. Så mycket lättare borde det således vara för de främmande sändebuden att fullgöra de uppdrag, som de erhållit från sina hof, och enligt hvilka de skulle gemensamt påskynda fredens afslutande. De gjorde en och en turkiska utrikesministern Reschid Pascha sin uppvaktning och öfverlemnade honom (enligt en korrespondens i Triest. Zeit.) ett ultimatum, hvari Porten uppmanades att bjuda handen till fredsunderhandlingar. Lördagen d. 17 hölls en stor nationalförsamling, som bevistades af alla de rikets yppersta män, som vistades i hufvudstaden. Ehuru ingenting bestämdt beslöts i denna sammankomst, som varade i sex timmar, så visade sig deri dock på det hela taget benägenhet för freden och efter mötets slut blef Mahmud Pascha, storamiral och sjöminister, hufvudet för krigspartiet, entledigad från sina besattningar, som uppdrogos åt Riza Pascha. Tillika entledigades den i sina operationer emot Ryssarne i Asien olycklige Abdi Pascha och utnämndes i hans ställe Achmat Pascha till öfverfaltherre för asiatiska armåen. Man betvislade att Abdi Pascha ännu vore vid lif. Olyckan vid Achalzik skall han hafva förorsakat derigenom, att han derifrån på annat håll bortskickat de reguliera trupperna, så att general Andronikoff blott hade att göra med milistrupper, som dock först efter ett tappert motstånd blefvo kastade ur sin ställning. Söndagen den 18 Dec. hölls ånyo en nationalförsamltng, i hvilken beslöts att antaga de 4 makternas bemedlingsförslag och begynna underhandlingarne med Ryssland. Redan samma dag blef Halil Pascha utnämnd till medlem i ministeren utan portfölj. Denna ntnämning är att anse som en undarpant för styrelsens fredliga handlingssått. Halil Pascha har varit gesandt i St. Petersburg och är smyckad med flera ryska ordnar samt anses tillhöra det ryska partiet. Han är dessutom svåger till sultanen, men har i flera år varit i onåd och förvist från Konstantinopel, der han dock för tillfället med vederbörlig tillåtelse uppehöll sig. Denna öfversigt löser ingalunda motsägelsen — amnallan naficgan i frangka Moaniföäron am öfva