Nordvest-Passagen. (Af John Lemolne.) I. Vi lemnade kapten Mac-Clure med Investigator fastgjord vid ett isstycke och fast besluten att tillbringa vintren der. Hela manskapet var vid god helsa och godt mod, och deras förråder befunno sig i bästa stånd. En afdelning af besättningen hade från jagten hemfört flera Moskus-oxar, omkring 1296 C. sörträffligt kött. Vi äro nu i Oktober månad 1850; plötsligt försättas vi till April 1851; chefens dagbok hoppar öfver de mellanliggande sex månaderna, som om de icke varit till. Vi kunna icke tröttna att beundra den kallblodighet och det mod, hvarmed dessa män emotse hela månaders eller års fångenskap; det tycks som om de under denna tid lågo i dvala och samlade nya krafter till nya företag. Mot slutet af deras vinter ösvergåsvo de sitt isoch snöläger och gjorde förberedelser till vårfälttåget. Först nedsatte de på en af småöarne i sundet en stor slup med förråd för trenne månader, såsom sista tillslykten för besättningen, i händelse skeppet skulle blifva krossadt af ismassorna. En annan slup och en båt af kautschuck qvarlemnades på stranden af fasta landet, på det att de, hvilka utskickades på upptäcktståg eller jagt, skulle kunna återvända till skeppet, om också isen lossnat från landet. Sedan dessa förberedelser blifvit träffade, afsände chefen i medlet af April srenne expeditioner under anförande af löjtnanterne Hanwell och Cresswell samt styrman Wynniatt. Då sättet, hvarpå man måste resa i dessa nordliga trakter, hittills varit obekant, torde följande upplysningar vara af intresse. Vi vilja låta löjtnant Cresswell, som anförde den ena at expeditonerna, sjelf tala: Ni bören veta, sade han nyligen vid en allmän sammankomst, att på sådana resor har man endast sig sjelf att lita på. Landet förser er hvarken med ved eller stenkol eller någonting alls; hvad man skall begagna det måste man medtaga. Våra resor gingo i allmanhet för sig på följande sätt: Vi hade en släde, som drogs af 8 a 10 man och i hvilken vi hade vårt förråd, hela vårt bagage, talten, köksredskapen o. s. v. Man kan vanligtvis medföra proviant för 40 dagar; det blir omkring 200 skålpund till hvarje man. Marschen sortsättes i tio till tolf timmar och hellst om natten, emedan snön bländar om dagen. När marschen är slut, tända vi vår sprit, sätta en kittel med snö deröfver, för att få snön uppsmält, och när måltiden, som vanligen består af ett stycke vildt och ett glas vatten, är förbi, så röka vi en pipa och söka derpå sosplats under ett tält. På snön utbreda vi först ett stycke kautschuk och derofvanpå en buffelhud. Hvarje man är försedd med ett täcke, hvilket är sydt tillsammans liksom en säck, I ——— —