Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1854, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. På anmälan af poliskommissarien Andersson hade för stöld straffade arbetskarlen Magnus Eriksson till i går blifvit inkallad i poliskammaren, dels derför att Eriksson den 9 dennes på eftermiddagen å isen uti bryggaren Roempkes hamn vid smala vägen i Masthugget gifvit skepparen Simon Mattsson från Romdahl i Hogdahls socken, ett så våldsamt slag i hufvudet med en trädskoffa att Mattsson nedfallit afsvimmad, och dels derför att Eriksson, som i flera tillfällen betett sig våldsamt och kittsligt, måtte åläggas att skaffa sig laga försvar. Dä målet påropades infunno sig såväl skepp. Mattsson som arbetsk. Eriksson jemte en mängd inkallade vittnen. Skepparen Mattsson, som hade hufvudet omlindadt med flera bandager och dukar, omtalade att han den 9 dennes på e. m. begifvit sig ned på isen vid Roempkes hamn, för att se huru det gick med utsågningen af en der liggande slup, hvars skeppare vore en bekant till Mattsson. Härunder hade Mattsson yttrat några anmärkningar rörande den ränna i isen, hvarigenom fartyget skulle gå, hvilken Mattsson ansåg vara vida bredare än som behöfdes. Då Mattsson kort derpå vände sig ät sidan fick han se en karl, som han nu igenkände vara Eriksson, hvilken tillfrågade Mattsson om det vore han som klandrat is-sågningen. Sedan Mattsson jakande besvarat denna fråga, fick Mattsson ett så våldsamt slag af Eriksson i hufvudet medelst en trädskoffa, att Mattsson ögon blickligen nedsoll sanslös på isen. Uti detta tillstånd blef Mattsson inburen uti förre skepparen Hollanders bostad, dit man lät hemta underläkaren vid Sahlgrenska sjukhuset, som förband Mattsson; och företeddes nu af Mattsson ett bevis från samme underläkare, hvaraf inhemtades att Mattsson hade ett sår, en tum långt, vid ena sidan at hufvudet, nära ögat, som något skadats af slaget, hvaraf blodvite äfvenledes uppkommit. Eriksson kunde väl icke helt och hållet förneka angifvelsen, eller riktigheten af den berättelse, som Mattsson af.ifvit, men påstod att dervid vore åtskilligt att beriktiga. Så försäkrade Eriksson först att han, som varit förman vid issågningen, då man för honom omtalat att en främmande person klandrat arbet, gått till denne som var M., och gifvit honom ett slag med banden, hvaraf denne fallit omkull; men sedermera ville Eriksson likväl påminna sig, att han haft en träbit i handen. Tilläggande Eriksson att Mattsson varit full. Vittnena intygade emellertid enstämmigt angifvelsens riktighet och att händelsen tilldragit sig på sätt skepparen Mattsson omtalat; och hade intet af vittnena kunnat förmärka att Mattsson varit rusig. Målet öfverlemnades, för ransakningens vidare fullföljd, till rådhusrätten; och förständigades Magnus Eriksson att visa sig ha laga försvar till den 31 dennes. Under sistliden vecka handlades i poliskammaren 107 mål, deraf 59 varit nyinstämda. För fylleri voro tilltalade 19 personer och pliktfälldes till ett sam