Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1854, sida 1

svar af ungefär samma beskaffenhet, som det hon gifvit mig. Regntiden nalkades och stormar voro nu icke sällsynta. Promenadplatsen började bli mindre besökt; blott några få — sådana, som icke skydde för att höra himlens artilleri dundra i molnen eller att bombarderas med kolossala hagelstycken — vågade sig ut; bland dessa få befann sig den gåtfulla qvinnan, hvilken, punktligt som dagens ljus, infann sig vid den dystra klippan, blickande framåt vägen. Jag har varit vittne till en storm på höjderna af Jura — en sådan storm, som Byron beskrifver. Jag har skådat blixten och hört åskan i Australien; jag har i Eldslandet, på Goda hopps-udden och vid kusterna af Java hållit vakt under åskstormar, hvilka med sitt tjut öfverröstat menniskorna samt döfvat och tillintetgjort alla; men ingen af dessa stormar kan jemsöras med en åskstorm på Mussoorie eller Landour. Under en dylik, af åska, blixt, orkaner och hagel åtföljd storm — vid pass kl. 5 på eftermiddagen — slog jag vad med en af mina vänner, att qvinnan skulle finnas som vanligt stående bredvid klippan. En aning sade mig, att hon i detta ögonblick var der, en åskådarinna, likgiltig för allt, utom det, som utsjorde målet för hennes. pilgrimsfärd till denna