Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1854, sida 2

dock annu. HBerl. TI:d. betvislar, att den kan fortfara länge, enär Kielerbugten skall allaredan vara temligen full af is. Det referat, som vi nu gå att lemna, är hemtadt dels ur de i lördags ankomna tyska tidningarne och till en mindre del ur föregående postens franska tidningar. DANMARK. Konserensrädet C. H. Donner, chaf för ett af de förnämsta handelshusen i Altona, har derstädes aflidit. ENGLAND. I Köln. Zeit. läses, att londonerbladen Times, M. Chronicle och M. Post, hvilka alla 3 betraktas som regeringens organer, anse det nästan för oundgängligt, att de på Wienerprotokollet baserade fredsunderhandlingarne skola stranda och förbereda publiken på krigiska demonstrationer. Å ena sidan skall Porten hafva uppställt större fordringar, än de vestra makterna hade en aning om, och å andra sidan vill man veta, att czaren anser det under sin värdighet att antaga de af England och Frankrike föreslagna vilkoren. I deras propositioner om Wienerkabinettets sannolika politik afvika de ministeriella bladen från hvarandra, och märkvärdigt nog, fruktar just Times det värrsta af Österrike, äfvensom detta blad fortfarande stöter starkast i krigstrumpeten. Lika ense som bladen synas vara derom, att den första kraftyttringen emot Ryssland kommer att bestå i flottornas inlöpande i svarta hafvet, lika delade äro meningarne i afseende derpå hvad flottorna skola företaga sig i svarta hafvet. I några tidningar heter det att de skola blokera Sebastopol. En annan mening är den, som vi efter Augsb. allg. Zeit. redan återgifvit i lördagstidningen och enligt hvilken amiralerna skulle vara beordrade att tillbakavisa hvarje ryskt krigsfartyg till den hamn, hvarifrån det utlupit, och i fall det ej lyder anmaningen, med tjenliga medel tvinga det dertill. Neue pr. Zeit. anser, att man icke kan betvifla riktigheten af dessa insruktioner, och anmärker, att det på grund deraf är sannolikare, att Ryssland förklarar England och Frankrike krig, än att en snar fred kommer till stånd emellan Ryssland och Turkiet. Det är dock möjligt, att pariserbladen äro bättre underrättade. Enligt deras påstående skola amiralerna fått order att med sina flottor draga en linie från Varna till Batum och alltså dela svarta hafvet i en nordlig rysk och en sydlig turkisk hälft. Flottorna lågo, såsom redan nämnts, d. 19 qvar i Bosforen och då telegrafdepescher i Wienerbladen från Konstantinopel af d. 22 Dec. ingenting nämna om flottorna, får man väl antaga, att de ej eller då hade utlupit. Detta deras dröjsmål låter sig lätt förklara, om man antager att pariserbladet Presse har rätt i sitt påstående, att de senaste bestämda insruktionerna till amiralerna först den 21 afgatt till desamma, sedan franska regeringen hunnit att med den genom Palmerstons återinträde befästade engelska ministären aftala hvad som borde åtgöras. Andra tidningar säga, att dessa instruktioner redan afsändts den 10, hvilket numera synes mindre troligt. Parlamentets öppnande är, enligt hemliga rådets beslut, beramadt till d. 31 Januari. Den första politiska handling, som lord Palmerston företagit efter sitt äterinträde i styrelsen, har varit aflåtandet af en skrifvelse till de arbetare i Preston och andra fabriksstäder, hvilka fortfara i sin opposition emot fabrikanterna. Denna skrifvelse utgör svaret på en till honom från arbetarnes sida riktad inlaga, i hvilken de framställa sina besvär och anropa hans mellankomst i deras strid med kapitalisterna. Svaret uttrycker den stora sympathi, som den ädle lorden känner för petitionärerna och deras lidanden samt hans djupa ledsnad att icke i egenskap af minister kunna mellankomma i en tvist af denna beskaffenhet. Sedan diskuterar lorden frågan med dem under förevänning, att gifva dem ett råd, och syftet i hela brefvet går ut på att visa dem dårskapen och onyttan af alla s. k. strikes eller arbetsln ställningar. Han uppmanar dem att qvasva hvarje känsla af hat och söka att komma öfverens med arbetsgifvarne. Detta anses ock verkligen vara allt hvad en inrikesminister kunde göra i denna fråga. Lord Palmerston har dock, skrifver en korrespondent i LIndep. bolge, velat visa sina sympathier för de arbetande klasserna, derigenom att han egnade så mycken tid och utrymme (hans bref är ganska långt) åt deras affärer. Vanligen bevärdigas sådana inlagor som deras, endast med några få rader, hvari underrättas om deras emottagande. De arbetande klassernas helägen