Intet land har lidit mer genom öfverdrifna afgifter på bränvin än Irland. Om tryckande pålagor, utkräfda genom stränga siskaliska förfoganden, förmådde göra ett folk måttligt och flitigt, så skulle Irländarne vara det nyktraste och slitigaste folk på Guds gröna jord. På det att jordägarne i gemen skulle sörja för att undertrycka lonnbrannerierna, uppfann man ett nytt medel, i det man belade hvarje socken, stadskommun och gods med ett straff, så snart något lönnbränneri der upptäcktes, under det att de som antrassades arbetande deri deporterades på 7 år. Men i st. f. att derigenom qväfva den olofliga bränvinsbränningen blef den blott så mycket allmännare och framkallade i landet blodiga tilldragelser, och slutligen uppror. En värdefull flygskrift, som häröfver utkom af hr Chichester, yttrar: Det tycks som yore det sätt, hvarpå Irland förvaltas, berdknadt på att låta smyghandel och anarki sortsara. Hvad branvinslagarne i Ir