Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1854, sida 1

—.—j.1äj.—-.—— —————— ningarne söll bladet ur hennes hand och det vardt natt sör hennes blickar. Slutligen sattade hon mod, tog tidningen och läste med förtvislad ansträngning följande: cEnskilda bref från Rom, omtala en fest, hvilken bevistats af derstädes vistande svenskar och norrmän: ett högtidligt bröllop mellan vår utmärkte målare, herr Albin Antoni och Signora Letitia Facini. Bruden, som var af en hög familj, medförde betydlig förmögenhet, hvilket vi hoppas ej måtte afhålla den lofvande konstnärn att fortfölja den bana, hvarpå han redan gjort så betydliga framsteg, ty hvem har väl glömt hans vackra flicka vid Brahehus, som väckte en så allmän beundran? Rosa gret ej en tår, men hennes insjunkna ögon stirrade framför sig med ett uttryck, på gränsen till vanvett. Sommaren flydde bort och Rosa tärdes och var snart en hamn, men ännu skön, liksom solen i sin nedergång. Det led mot hösten och en ovanlig blåst hade rört upp Wetterns vågor, hvars skummande dans Rosa åsåg från det förfallna fönstret på Brahehus. Carl Algotson hade kommit åter till sin moders hem och på hans fråga: Hvar är Rosa?