Riksdagen. Plena d. 24 Dec. Dagens plena hafva i nästan alla stånd mycket upptagits af diskussioner öfver de ingifna motionerna. Dessa diskussioner hafva i allmanhet varit föga upplysande; det vill derföre synas oss, som hade vederbörande till tidens vinnande gerna kunnat spara sig besväret att tala alltför mycket om motionerna, innan de blifvit af de respektive utskotten utredda. Lika nyttigt det måste vara att, då motionären icke framställt rigtiga eller bevisande fakta, såsom grund för sina förslager, detta beriktigas eller fullständigare utvecklas vid remissen, lika öfverflödigt synes det vara att blott hålla tal om förslagets mer eller mindre behöflighet eller ändamålsenlighet, hvilket man väl bör tilltro de i och för dithörande ämnen serskildt tillsatta Utskotten kunna så pass bedömma, att någon inverkan på dessas utlåtanden om motionens tilleller afstyrkande, i följd af en Ståndsledamots yttrade mening, väl sällan lärer åstadkommas. Nu blir följden af talträngdheten, att Stånden inledas i många flera långa diskussioner än som åsyftats i våra grundlagsformer för en fyrdelad Ståndsrepresentation, som i alla fall är hufvudsakligen beroende a! sina ständiga arbetsafdelningar, Utskotten. Man talar vid remissen af motionen — man talar då Utskottets första utlåtande förekommer. man återremitterar det och talar å nyo, di det förnyade utlåtandet ankommit. Slutligen om två Stånd stadnat mot två, eller i visse frågor ett Stånd har rätt att yrka och yrkar afgörande uti förstärkt Utskott, så talar mar för sjerde, ja ofta, om voteringspropositioner RNE