Uti Westmanlands läns tidning förekommer öljande insända uppsats, som förtjenar att båe läsas och behjertas: )ckså ett ord i den religiösa frågan. Bland de många missförhållanden inom vårt and, som fordra att ordnas och afhjelpas, äro le kyrkliga icke de minsta. Vi mena nu icke le brister, som kunna föresinnas inom den nerrskande statskyrkan, utan sastmera dennas örhållanden till öfriga religionsbekännelser och särdeles till de tid efter annan uppdukande nya ekterne. Det är en känd sak, att i den nordliga delen af vårt fådernesland finnes en betydande del af befolkningen, som i hvarje ögonblick står färdig att skilja sig från den allmänna folkkyrkan och bilda egna församlingar; äfvensom att dylika separatistiska rörelser yppat sig på nästan alla punkter inom landet. Man har hittills mött dessa rörelser nästan endast med lagens svärd, under det man endast undantagsvis begagnat andans. Om man ej förmått handtera det sednare eller varit för beqväm dertill, vilja vi här ej söka afgöra. Alltnog, man har hudflängt och ropat korsfäst, begagnat sig af alla möjliga gamla intoleranta författningar. för att med fängelse och böter bestraffa de olika tänkande, för att som termen lyder kufva dessa rörelser och upprätthålla kyrkans enhet. Men alla ansträngningar i