Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1853, sida 1

I Örebro Tidning förekommer en hög tänkvärd uppsats rörande våra landsvägar, oc dermed sammanhang ägande ämnen. Vi gö oss ett nöje att meddela densamma till vå läsare: Vid sista riksdagen blef en högst betydlig sumn upptagen uti extra statsregleringen till vägförbättringa deraf de kommuner skulle få anslag, hvilka efter af r geringen fastställda kostnadsförslag, sjelfva ville bidr ga med en del af kostnaden. Redan härigenom h man alltså afvikit från grundsatsen af vägbyggnad skyldighetens utgörande ensamt från jordbruket, oc äfven i Kongl. Maj:ts nyligen afgifna nådiga propos tion om statsverkets tillstånd och behof, finner me att en lika stor, rund summa blifvit äskad för n vägförbättringar under nästa statsregleringsperiod. Må har alltså härigenom erkänt sig icke kunna fordra a jordbruket, utom sjelfva vägunderhällningen, äfven h danefter ensamt bekostar betydligare vägomläggninga Vi våga derföre föreslå ett ytterligare frångående principen, ända derhän, att både vägoch brobygj nadsskyldigheten älvensom det framtida underhåll öfvertages af det allmänna. Uti ett land af så betydlig utsträckning som Sver ge, är väl icke annat att påräkna, än att en så st reform skulle komma att medföra högst betydliga u gifter för det allmänna; men första steget skall väl n gon gång tagas äfven här, då man i de flesta andi civiliserade länder längesedan gjort vägbyggnaden ti ett regale, enär detta är enda medlet att få verkli goda vägar och då våra tunga produkter så väl behö va bättre vägar, att icke en dyr sorsling måtte alltf mycket nedtrycka deras värde. Våra nuvarande vägar indelas i kungseller land vågar, kåradsvågar samt by och kyrkvägar. A alla dessa större och mindre vägar skulle underhållg af staten, kan dock icke vara vår mening. Liksom dc franska vägarne indelas i routes nationales och strat giques, hvilka underhållas af allmänna medel, depa tementales som bekostas af departementerna, chemir vicinauxz som underhållas af kommunerna samt vo de charette af de enskilde, så skulle man kunna ii dela de svenska uti kungsvågar som byggas och ur derhållas af staten, länsvägar som bekostas afläne samt kyrkooch byvägar som underhållas endast dem som draga nytta deraf. Sedan man då bestämt, hvilka af de nuvarane landsvägarne skulle erhålla benämningen kungsvåga hvilket endast borde ifrågakomma för de stora, al männast besarna stråkvägarne, så borde en beräknin uppgöras öfver det t årliga behofvet så väl för deras ur derhåll, som efter hand skeende förvandling till verl liga chausster. Detta bestämdt, kunde man lämpl gast erhålla de härför erforderliga medel dels genor en måttlig vägafgift både af de publika vagnarne, hva om vi längre fram komma att tala, samt af enskild vägfarande, dels genom en skatt, som af de hittil vägbyggnadsskyldige borde utgöras, men så låg att ha af alla föredrages framför natura-prestationens utgörar de. Den möjliga bristen skulle slutligen fyllas af al männa medel. Länsvägarne åter borde underhållas på länens ge mensamma bekostnad, och medel dertill beredas de genom en mycket låg vägpenning och slutligen genot någon del af bränvinsminuteringsafgiften i länet, hvi ka alla tre inkomsttitlar borde ingå till länets enskild kassa. Byoch kyrkvägarne skulle slutligen bekosta af dem, som deraf draga nyttan. Man finner af förestående att vi tillämnat vägoc vattenbyggnads-korpsen ett mycket utvidgadt verksam