med i beräkningen, såsom man här i viss mån giort. Vi vilja icke plåga läsaren med en längre kritik af förslaget, utan endast i korthet angifva det sätt hvarpå vi anse att alla sådana der föreningar böra ställas. Pensionen bör endast afse den person, som gör insättningarne. Först då kan man med ledning af mortalitetstabeller, beräkna insättningernes storlek i förhållande till en blifvande pension. Alltså må en samiljesader göra insättningar för sig, för hustru och för hvarje barn. Härigenom är hans egen ålderdom betryggad och härigenom äfven hans hustrus och barns, ifall det kan anses skäligt att man tänker för sig så långt som för barnens ålderdom. Till mötande åter af den olycka, som inträffar genom familjefadrens dödsfall, må man ingå i en lifförsäkringsanstalt, hvarigenom de efterlefvande genast komma i åtnjutande af ett kapital. Men huru få sådana inrättningar, frågar man, hvarest sådana insättningar kunna göras? Svaret blir, att dessa inrättningar redan å flera orter i vårt land finnas, och att på de ställen, hvarest de ej finnas, de äro lätta att bilda. Dessa insättningar äro de s. k. ränteoch kapital-fårsäkrings-anstallerna. Författaren af dessa rader deltog i en sådan anstalts bildande i Nerike, och anstalten var i verksamhet få månader efter det man först begynt tän ka derpå. Vi vilja med några exempel visa huru insättningar i nyss nämnda anstalter skulle utfalla. Vi vilja utgå från synpunkten att det är en läkare, som vill anlita de nämnde utvägarne. Om han vid trettio års ålder börjar göra insättning i en ränteförsäkringsanstalt med 20 rdr om året och fortfar dermed tills han fyllt 49 år, så blir hans sannolika lifränta ifrån fyllda 55 år 120 rdr. Antag att han vid 32 års ålder gifter sig och vill betrygga sin hustru om pension på hennes ålderdom och om ett kapital i händelse han dör. Ingår han vid denna tid i en lifförsäkringsanstalt, så betalar han der, om han är vid full helsa, gemenligen 24 proc. å liflörsäkringen, d. v. s. för en lifförsäkring om 200 K St. 5 — 60 rdr bko, om året. Ar hustrun t. ex. 20 år, och insättas för hennes räkning i ränteförsäkringsanstalten 20 rdr om året, så blir, om insättningarne kunna sortsättas tills hon fyllt 39 år, hennes sannolika lifränta ifrån 55 års ålder 200 rdr. Insättes för den 20-åriga hustrun på en gång 200 rdr, så blir hennes sannolika lifränta från 55 års ålder 160 å 170 rdr. Vill man sedermera för ett barn vid fyllda 2 års ålder (insatser få ej göras förr) insätta 100 rdr på en gång, så har detta, då personen hunnit 20 års ålder, växt till en summa af 263 rdr och då han hunnit 55 års ålder, till 2,360 rdr, hvaraf sannolika lifräntan blir 230 rdr. Ränteförsäkringsanstalterna erbjuda således de stora fördelarne deraf, att man kan göra insättningarne under så många olika villkor, vid alla åldrar, oberoende af alla korporationsförhållanden, hvartill kommer, att man kan be