Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1853, sida 1

Ett bidrag till kunskapen om själen. Af Nepomuk, (Ur Sv. Tidn.) (Slut fr. N:o 301.) En vacker dag, då Rudberg, som mot vanligheten uppehölls af en svårighet, af en intrassling i sina beräkningar, utropade: om han komme nu ändå! så inträdde den främmande, och denna gång beledsagad af ett fruntimmer, icke egentligen vackert, men med ett lifligt,, varmt, intagande, ungt anlete, en ytterst behagfull hållning, och särdeles smakfullt klädd i siden och blonder. — Här får jag föreställa er min hustru, sade den främmande; hon deltager i allt som rör mig, den goda varelsen, om icke med sitt hufvud, likväl med hela sitt hjerta. Hon har hört mig tala om er, min vän, med den värma och den beundran ni ingifvit mig, och hon ville nödvändigt äfven göra er personliga bekantskap. Hon smålog förtjusande, räckte Rudberg sin lilla fint beklädda hand, och tryckte hans; hennes hand var varm, som en lycklig bruds, och ständigt mjuk som en förälskads. — Hon skall visst icke störa våra vetenskapliga arbeten, dertill är hon för ädelmodig och oberoende; hon brukar alltid spela på sitt fortepiano, upnder det jag gör mina beräkningar; vår vetenskap tager, allvarligt och kärleksfullt behandlad, alla våra nerver i an