ANU111111—4 DS.s MWe VV VV 447 5 troligt är, åter till makten, så komma sannolikt de förenade Engelska och Fransyska kabinetterna att gifva en vänning åt den Europeiska politiken, hvars följder icke kunna förutses. Utrikes Nyheter. ENGLAND. Hhalmerstons utträde ur ministeren utgör naturligtvis ett rikt ämne för tidningarnes betraktelser och anmärkningar. Times står nära nog ensam i förfåktandet af den satsen, att anledningen till detta Palmerstons utträde är att söka i hans motstånd emot den tillamnade valresormen. Det är dock, i trots af alla försäkringar om motsatsen, så fullt afgjordt, att reformbillen endast utgjort en förevänning för den ädle lordens afskedstagande, men politiken i turkiska frågan egentliga orsaken dertill, att de tidningar, som envisas att påstå något annat, göra sig löjliga. Morning Post, hvilken länge gält för Palmerstons organ, har i detta hänseende lemnat så bestämda Jörklaringar, att något tvifvel icke längre är möjligt. Torybladet Press låter påskina, att Palmerston ej stått ensam i sin opposition uti orientaliska frågan, utan att hans mening fullkomligt delas af den gamle markis Landsdowne och de äldre Whiggerna, samt menar, att med Palmerston ramlat den slutsten, utan hvilken koalitionsministeren aldrig skulle kommit till stånd och utan hvilken den måste falla i sönder. Det har äfven från andra håll påståtts, att Landsdowne och ett par andra medlemmar af ministören, skulle följa Palmerstons exempel, ett påstående, som dock bestrides af Times. Morning Herald har, rörande Palmerstons utträde, haft ett par artiklar, i hvilka förekomma så märkliga saker, att vi icke kunna underlåta att återgifva desamma. Först berättar M. H., att Palmerston icke hade minsta lust att biträda koalitionen och ändtligen blott beslöt sig dertill, på de ödmjukaste böner af dem, som förolämpat honom, såsom t. ex. lord John Russel, eller som en hel menniskoålder varit hans politiska motståndare, såsom lord Aberdeen. Den sistnämnde har nära på knä bönfallit om hans understöd, under det lord John Russel väntade i förmaket på tillåtelse att inträda och framföra sin ursäkt. Men Aberdeen skulle ändå icke vunnit sitt mål, om icke en mycket högre persons inflytande satts i verksamhet. Denne person önskade enträget att sammanklistra koalitionen, och hvar man visste, att den utan lord Palmerston icke skulle hålla ihop en vecka. Från det ögonblick, fortsätter M. H., som turkiska frågan tog en allvarsam vänning, hade Aberdeen och Palmerston rakt motsatta meningar. Den ene var bara ryss, den andra bara engelsman. Louis Napoleons och Palmerstons bemödanden att förmå regeringen till manlig hållning och kraftig handling, hindrades och förlamades genom Aberdeen, Peeliterna och Sir W. Molesworth, understödde af lord Granville, verktyg för ett annat antiengelskt inflytande (det Koburgska?). Dessa män hafva vi att tacka för den smäleken, att vår flotta måste åse, huru en bundsförvandts fartyg förstördes, hvilken de voro utsända att beskydda och hvilken vi förhindrat att skydda sig sjelf. Är det möjligt? Lord Polmerston visste, att det var sannt. Han visste, att vi icke blott moraliskt, utan juridiskt äro ansvarige för nederlaget vid Sinope; han visste, att vi icke blott åro skyldige till en försummelse, utan till ett brott. Han visste, att vårt sändebud förhindrat turkiska flottans hufvudstyrka från att inlipa i svarta hafvet och beskydda konvojerna och hotat Slade (den turkiska amiralen) att boriskicka engelska flottan, så snart den turkiska flottan gjorde min af att utlöpa !!! ). Den som har en droppe engelskt blod i sina ådror, skall begripa, att det för lord Palmerston, som är engelsman och gentleman, var hög tid att rädda sig ur denna pöl af nedrighet. I en annan artikel heter det: Vi hafva mer än en gån g anspelat på det inflytande, som ränksmidare i utlandet sedan koalitionsministerens bildande utöfvat på Eng lands rådslag. Den dag nalkas, då detta inflytande måste blottas och en gång för alla förstöras. Detta utländska inflytande har mycket bidragit att förhindra en bestämdare politik. Menniskor, som framför allt vilja förblif. va ministrar, kunna lätt uppfinna tusende betänkligheter, hvarför saken icke får bringas till