Utrikes Nyheter. Lord Palmerston nedlägger icke sin portfölj för att öfvertaga en annan, utan utträder aldees ur kabinettet. Det lider intet tvisvel, att hufvudorsaken till hans utträde är,om än inre politiska anledningar dertill uppgifvas, att söka i de orientaliska angelägenheterna, och att det alltså är att anse som en seger för Aberdeens sredspolitik. Såsom flera gånger omtalats rådde stridiga meningar inom kabinettet uti denna fråga. Lord Aberdåens fredspolitik, maktigt understödd af hofpartiet eller sångkammarintrigen, förenade de flesta rösterna i kabinettet. Palmerston underkastade sig pluralitetens mening, som förenade sig icke med densamma. Ilan fann en förevanning att draga sig ur sin skefva ställning och begagnade sig af densamma. Denna förevänning var parlamentsresormsrågan. Times bemödar sig fåfängt att inbilla folk, att Palmerston endast och allenast afgått, emedan han var emot lord John Russels nya reformbill. Flera engelska tidningar klaga deröfver, att ministeren tillåter dynastiska intressen utöfva inflytande på sin politik uti turkiska frågan. Morning Advertiser sjunger tydligast ut, och