Albert. En novell. (Öfversättning.) (Forts. fr. N:o 297). Ännu följande dagen sysselsatte de sig med dessa förberedelser, och största delen af dagen upptogs med dem. Då aftonen inbröt, sade hr dEsparon till sin son, att de skulle besöka italienska operan, för att säga pariserlifvet sitt sista farväl, och för att på ett värdigt sätt taga afsked af en verld, som de om några timmar skulle lemna. Det var emot slutet af säsongen, och de sista representationerna äro alltid de skönaste. Denna afton uppfördes Othello. Om Albert varit trettio år gammal, och om han hade haft nog ersarenhet och verldskännedom att kunna inse huru farliga vissa känslor äro, så skulle han hafva sökt öfvertala grefven att icke tillbringa aftonen på detta sätt; men han var ung och lycklig; han trodde, att han kunde vara lika säker på hr dEsparon som på sig sjelf; derför mottog han med oändlig glädje ett anbud, som losvade honom, att han i tre timmars tid skulle få höra den förträffligaste musik. Han såg endast på nöjet, medan i verkligheten en fara låg dold derunder. 6. Herr dEsparon och hans son anlände till operan ett