HAäAi ——— — — —— — (Införes på begåran). En maka, hvars man en längre tid varit och ännu är, af sjukdom och brist på medel, alldeles osörmögen, att kunna förtjena något, befinner sig tillika med fem minderåriga barn i den aldratorftigaste belägenhet. Hon har sökt arbete, men icke kunnat erhålla något; sökt hjelp hos barmhertighetsinrättningar, men fått till svar att hon kommit för sent. Då andra lyckligare likar med glädje motse den stundande högtiden, måste denna arma moder med suckan och tårar föra detta vemodets språk: hvar skall jag taga bråd, att dessa måga åta? — Skulle derföre något ädelt hjerta ibland de bättre lottade vilja ömma för dessa olyckliga och medelst en skärf sprida en glädjegnista under glädjens