till regeringen ingått den underrättelse, att craren under vissa förbehåll samtyckt till att skicka en fullmäktig till det föreslagna sredsmötet. En för Turkarne fördelaktig notis har erhållits från Paris, nemligen att Namik Pascha, hvilken såsom bekant är uppehåller sig i Frankrike för att afsluta ett lån för turkiska regeringens räkning, nu har utsigter att lyckas i detta sitt förehafvande, hvilket man redan ville anse som strandadt. Sedan ofvanstånde var nedskrifvet, hafva vi bekommit underrättelser af 2:ne dagars senare datum. Det synes, ty värr, som om krigslyckan äsven till lands vändt Turkarne ryggen. Itterligare underrättelser hafva ingått, ehuru ännu blott ur ryska eller österrikiska källor, hvilka bekräfta, att Turkarne blifvit slagna vid Akiska eller Achalzik. Staden af detta namn hade, enligt hvad det nu synes, fallit i Turkarnes händer, och det var citadellet som ännu gjorde motstånd och hölls inneslutet af en turkisk ö arm6e. For att undsätta denna fästning, har general Adronokolf kommit att erbjuda belagrarne batalj eller lyckats öfverrumpla dem i deras läger, hvilketdera vet man ännu icke, då närmare detaljer saknas. En häftig kamp har imellertid ägt rum och Turkarne hafva, såsom de upprepade ryska segerberättelserna påstå, lidit ett fullkomligt nederlag och måst gripa till flykten, qvarlemnande på slagfältet femtusen döde och hela trossen, som jemte 12 med bajonetten eröfrade kanoner och 7 fanor blifvit segrarnes byte. Redan det stora antalet af stupade på Turkarnes sida, hvilket dock måste vara något ösverdrisvet, antyder, att de måtte hafva försvarat sig med förtviflans tapperhet. Detta är icke det enda nederlag, som Turkarne skola hafva lidit i Asien. Äfven vid Gumri, som enligt ofvan meddelade turkiska berättelser, skulle vara i Turkarnes våld, skola de blifvit slagna af Ryssarne, som dock i denna batalj sjelfva erkänna sig hafva förlorat en general, Freitag. Turkarnes förlust uppgifva de vara 1000 döde, många fångar, 13 kanoner och flera fanor. Hafva dessa nederlag verkligen varit så betydliga, som de ryska bulletinerna gifva vid handen, torde följden deraf blifva, att Turkorne på hela linien i Asien få draga sig tillbaka till sitt eget område och utrymma de eröfringar som de gjort från Ryssarne. Denna reträtt torde ytterligare påskyndas af den omstandigheten, att, enligt hvad en telegrafdepesch från Triest förmäler, Persien förklarat Turkiet krig! Engelska inflytandet i Persien har alltså dukat under för det ryska. Det heter äfven, att en öppen brytning inträdt emellan persiska hofvet och engelska sändebudet. Från Donau hafva vi snart att äfven emotse vigtiga underrättelser. Såsom fullt säkert berättas, att general Anrep, en utmärkt rysk general, fått order att med en armåekorps marschera emot Kalafat, storma Turkarnes dervarande förskansningar och jaga dem tillbaka öfver Donau. Rörande det för Turkarne olyckliga sjöslaget vid Sinope, hvilket redan börjar förlora i betydelse, har nn en turkisk bulletin blifvit synlig. Dess innehåll är i korthet följande: Den 30 November hafva Ryssarne med 7 linieskepp, (3 tredäckare och 4 tvådäckare), 6 fregatter och 4 ångare inträngt i Sinopes hamn och angripit den der liggande turkiska eskadern, bestående af 6 fregatter, 3 korvetter och 2 ångare. Striden varade 4 timmar. Ettryskt fartyg och de turkiska fartygen äro uppbrända, med undantag af ångaren Tais, som kom undan och bragte olycksposten till Konstantinopel. — Turkiska regeringen sanhållan om de förenade flottornas utlöpande i Svarta hafvet, säges hafva blifvit afslagna af sändebuden. Imellertid hafva ändå af de förenade flottorna 2 fregatter assandts till Sinope och 2 ångare till Varna. Öster. Cor. försäkrar, enligt tillförlitliga meddelanden, att denna expedition blott har ett fredligt syfte, men tillägger ganska betydelsefullt, att om de flottorna än skulle verkligen inlöpa i Svarta hafvet, så komme det endast att ske i den afsigt att förhindra vinare bataljer emellan ryska och turkiska flottorna. Engelska pressen fordrar nästan enhalligt, att de vestra makterna nu skola uppträda med kraft emot Ryssarne. Ja, den uppmanar vederbörande rent ut att krossa ryssarnes sjömakt icke blott i Svarta hafvet utan äfven i Östersjön. Det icke allenast bekräftar sig att riksmötet i Spanien instälts på obestämd tid, utan man befarar i detta land en statskupp, som i nödfall skulle understödjas af franska bajonetter. Lord Palmerston har begårt afsked som inrikesminister. Anledningen härtill uppgifves vara en meningsstrid emellan honom och hans