Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1853, sida 1

Albert. En novell. (Öfversättning.) (Forts. fr. N:o 295). Albert var så lugn, det blixtrade en sådan tapperhet och ett sådant mod i hans ögon, att öfversten måste göra våld på sig sjelf för att icke omfamna och kyssa honom. Han aftog sin rock; Albert gjorde på samma sätt, och följda uti allt hans exempel; Herr de Cbarvey tog sloretterna ur sin sekundants hand och bjöd sin motståndare den ena. Denne ställde sig en garde och duellen började. . . Knappt hade enhvar af dem gjort några utfall, förr än öfversten började darra af förskräckelse. Han hade nemligen insett att den unge mannen var honom jemngod i fäktkonsten. Han hade verkligen förvärfvat Sig så stor färdighet i denna konst, att han tillochmed kunde mäta sig med mästare deruti. Också hade han litat på, att han genom sin skicklighet skulle kunna skopa hr de Charvey, tvinga honom att förklara sig för öfvervunnen och derefter få veta något närmare om grefve Octavian dEsparon. Dåus iusågo derför med förfärligt bekymmer, att ingen af dem var sin motståndare till den grad öfverlägsen, att han skulle kunna undgå att såra honom; under nägra minuter fäktade de utan att säga ett enda ord. Efter dessa få 6ögonblick, upphäsde öfversten ett rop af fasa, ty han såg nägra droppar blod på Alberts hvita, kraftfullt formade arm. Men den unge mannen hade blifvit alltför