tigt frisinnande tänkesätt och en fast politisk karakter, en af det konservativa, eller rättare sagdt: anslagspartiets farligaste motståndare. Detta förutser man nog och det är derföre man genast vid hans första uppträdande velat nedsätta honom. Men dervid har man, såsom vi sett, gått så hufvudlöst tillväga, att man, i st. f. att uppleta någon möjligen svagare sida hos hr Björck just attackerat honom på den punkt, der han är hardt när osårbar. Detta är ju ett groft fel mot all krigskonst, hvartill en militärisk anförare sednast af alla bort göra sig förfallen. Hvad nu hufvudpunkten, de militära anslagen, beträffar, så torde vi väl snart få tillfälle att återkomma dertill; kunna dock ej undgå, att för Sv. Tidn:ns räkning återupprepa en liten omständighet, som ej är utan vigt för frågans afgörande: Då vårt försvarsverk befinner sig i det dåliga skick, som det af anslagspartiet framställes — huru ha då de ofantliga summor blifvit använda, som under en följd af år varit dertill beviljade, allt under regeringens förespeglingar, att blott detta anslag beviljades, skulle allt blisva förträffligt? Detta är första frågan. Den andra blir: När dessa summor, mot regeringens löften, blifvit använda utan att något verkligt resultat vunnits, kan då representationen, genom nya anslags beviljande, gifva sitt förtroendevotum åt ett system, som visat sådan brist på både organisationsoch förvaltningsförmåga, att penningarne strömmat genom dess händer, som vattnetågenom Danaidernas såll? Dessa frågor förtjena verkligen ett svar. För vår ringa del erkänna vi öppet, att om äfven behofven, voro än så stora, anse vi att anslagen till deras fyllande böra ovägerligen asslås, ända till dess de kunna lemnas i sådana personers händer, för hvilka representationen har förtroende. Nu fordrar man att Rikets Ständer skola öfverlåta dem åt en ministere, hvilken de stånd, som representera nationen, ganska sanolikt komma att lemna sitt misstroendevotum. Måhända bryr sig konungen, nu som förut, icke härom, och det blir Hans sak; men det blir också bondeoch såsom vi hoppas äfven borgareståndets sak, att förklara: Vi kunna ej bevilja några anslag åt denne minister, åt detta system. Gil oss en garanti först, att anslagen skola användas såsom sig vederbör, så att vi ej, sedan de nu begärda millionerna försvunnit lika spårlöst som alla föregående, tvingas att ytterligare bevilja nya summor. Det skulle vara oss synnerligt kärt, om Sv. Tidn. ville besvara denna lilla hufvudpunkt, i st. f. att utbreda sig vidt och bredt om de trängande behofven. RSS