Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1853, sida 3

Insändt.) Några ord, i anledning af Carlstads Sundhetsnämnds anförande, eller så kallade belysning,, i Handelstidningen för den 3 och 6 December. Så länge de många mig gjorda offentliga kränkningarne, som började den 5 Oktober och sedan nästan utan afbrott fortfarit, endast utgingo från en tidning här på orten,) har jag icke känt någon smärta deröfver, churu visserligen för hvarje förnyad lögnaktig uppgist, hvarje nytt angrepp som varit 5förklenligt för mitt namn och rykte, hos mig allt starkare vaknat böjelsen att framdraga — — — och låta tryckfrihetens ris aga honom, som visat höjden af moralisk vanart, då han, gudlöst lättsinnigt, begagnat bibelns heliga ord till motto på en skrift, hvars ändamål är att beljuga och illa berykta sin nästa, och således strider mot Guds eget åttonde bud. — Men då jag nu, i Handelstidningen för den 5 och 6 Dec. finner en lång, lika bitter artikel, tydligen röjande sitt ursprung från samma hand, och denna artikel är undertecknad af 9 ledamöter af Carlstads sundhetsnämnd, samt börjar med en för mig ,årekrånkande beskyllning; så kännar jag i denna stund att de lyckats gifva min själ ett djupt, smärtande sår! — Må då dessa stolta herrar njuta af den ,heder, den ära, som deras skrift kan bereda dem; må de njuta den oädla glädjen att, genom sina namns tecknande under en handling fylld med osanning, och vrängde framställningar, måhända ha lyekats inför mången beflåeka en man, som känner och följer hederns lagar lika väl som trots någon, och hvars I sariga militairabana genomgåtts utan ett ondt ord af förmån, utan kamraters ovänskap; och må de, om de kunna, undvika blygselns förlägenhet när de betänka att de äfven angripit ett mig kärt föremål, genom att lagt nedsätta hennes goda omdöme under hennes tjenares, förespeglande att de skulle utgöra de rådgifvare, som man dock visste fanns, af en på stället boende mor och syster till henne, som säkert aldrig förolämpat någon af sundhetsnämndens ledamöter, utan tvertom vänligt och förbindligt mottagit de af dem, som, under vänskapens dagar, besökt vårt hem. om såsom väl gifvet är alla förnuftiga menniskor på andra ställen, liksom de många, hvilka här på orten opartiskt granskat mitt anförande i Handelstidningen af den I November, finna att den der gjorda berättelse (om tilldragelser som nu af sundhetsnämnden i Carlstad medgifvits ha passerat alldeles så som jag det uppgifvit) vittnar om ett oerhördt trots af kongl. maj:ts förordningar (hvars djerfhet endast kan jemföras med den oblyghet hvarmed man under en konstlad såker hallning tillvrider de arme försattningarne, för att våga det öfverdådiga försök som också misslyckas: att for en skarpsynt allmänhet dolja sina stora blunders då är det äfven gifvit att man således ,,i embetets ärender gjort våld eller orått, med ord eller gerning och derigenom gjort sig saker till straff efter missgerningsbalkens 18 Cap. 9 S. och när en ordförande i en spärrad stads sundhetsnämnd icke skyr sådant , vald eller orätt, med ord eller gerning, blott för att författningsstridigt få söka mota, afvisa, bortköra, och olagligen hindra all kommuuication med ett t. o. m. fullkomligt friskt ställe: så har han, han må nu vara läkare eller ej, naturligtvis derigenom sjelf gifvit anledning tll Supposition om rädsla till ytterlig grad; och hade det bordt vara klart åfven för det inskränktaste begrepp att man icke gör ,skändliga beskyllningar eller nesliga tillvitelser, om man beklagar, och kallar en menniska olycklig, som genom sådant beteende inger den sullkomligaste öfvertygelse om tillvaron af en dylik känsla, hvilken för öfvigt lärer kunna antagas rådande hos kanske en hel million af Sverige sinnebyggare som då efter sundhetsnämndens ,bästa förstånd, icke kunna beklagas utan att ,årekrånkas. IIvarje förnustig man finner genast huru befängdt ett sådant räsonnemang är, och att pratet om duellsplakatet således är lika malplaceradt som allt det öfriga; men antagom afven att jag (hvilket dock ej nu skett) med smädeord öfverfallit ordföranden i en sådan allmän inrättning, sedan denne, som man sett, först öfvat ,väåld eller orått med ord eller gerning, då bestraflas hans brott med DUBBELT högre böter än mitt fel! — Månne icke efter denna mindre angenäma belysning, de 9 så höga herrarne med en viss bestörtning blidka på hvarann? Månne de våga slå upp K. Förordningen den 20 Jan. 1779? Och månne icke härefter ,,det allmänna ogillandet blir dem, minst lika mycket som mig till del. Widön den 10 Dec. 1853. FILIP W. WEINBERG. Då redaktionen af H.T., uppå de respektive marfornes oens jndioa heoäran mat annansafoift