Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1853, sida 3

Styckegods. Källan. (Förut otryckt Poem af Stagnelius, meddeladt KalmarPostens red. Jag vet en liten källa: Ur jordens dolda sköte Hon silar mellan rosor I gröna sommardalen Kristalleådrans loppPå afstånd dänar sorssen: Betäckt af snöhvit fradga Han nejdens alla skogar Med sina genljud tröttar Och tystar näktergalens Och turturdufvans sång. Men stilla flyter kallan, Tyst suckar hon — och himlen Allena hör dess suckar, Mildt småler hon — och himlen Mot hennes löjen svarar: Af morgonen och qvällen Med dubbelt purpur brämad Han i dess lugna yta Sig kärleksfullt betraktar, Och måne, sol och stjernor, Den klara midnattshären Inbilda sina flammor I hennes djup och kyssa Med ljusets silfverläppar Dess jaspisklara våg. Från cederkrönta bergen En vänlig herde kommer. Förbi den vilda forssen, De evigt mulna floder Med lätta steg han ilar, Af friska blomster kransad Och nedgår till den blyga