flera timmar. Dessfsörinnan hade österrikiska stern en längre skrifvelse från grefve BuolSchauenstein, i hvilken äfven freden tillstyrkes. Enskilta skrifvelser från Konstantinopel af d. 24 Nov. förmala likaledes att lord Redclisle på den senaste tiden blifvit en ifrig fredspredikant. Enligt de alrasenaste, medelst telegrafen från Triest befordrade underrättelserna från Konstantinopel af d. 28 skulle, förmodligen till följe af engelska och österrikiska sändebudens ofvanomförmälta sträfvanden att stämma Turkict för freden, förhoppningarne på en fredlig biläggning af stridigheterna der vara förherrskande. Uti en korrespondens (i LIn dep. belge) från Konstantinopel af d. 20 Nov. heter det, att i icke blott de förenade engelska och franska flottorna icke inlupit i svarta hafvet, utan äfven att den turkisk-egyptiska flottan, af hyvilken en del företagit en utflykt till detta haf, låg på några skepp när fullständigt församlad i Bosforen. Det var ej eller fråga om att den vidare skulle utlpa. Blott några fartyg hade stannat i svarta hafvet, hvarifrån de dock väntades tillbaka och turkiska regeringen hade beslutat, att man i nödfall blott skulle ditskicka divisioner af 3 eller 4 krigsskepp, hvilka skulle kunna bjuda de ryska ångfregatterna spetsen. — Den 21 lågo i Bosforen, emellan DBujukdere och Bykos, 25 linieskepp, deraf 7 engelska, 9 franska och 9 turkiska. I Konstantinopel är i omlopp en proklamation, som uppgifves vara af ryska czaren utsärdad till dess arm6 och i hvilken det bland annat heter: d har satt mig till er anförare, mitt och mina barns blod vågar jag för att befria våra trosbröder från Turkarnes barbariska förtryck och mitt hus skall icke hvila förr, än deras land blifvit Ryssland underdånigt. Underrättelsen i Patrie att Turkiska Donan armåen brutit upp från sina läger vid floden för att gå i vinterqvarter bestyrkes till en viss del af notiser i Wienerbladen. Så t. ex. berättas från Bukarest under den 2 dennes att Turkarnes öfvergångsförsök på de senaste dagarne upphört. Med -öfvergångsförsökmenas här, enligt hvad det tycks, de försök Turkarne senast hafva gjort att återtaga den s.k. Mokanön vid Giurgevo. bet tillagges nemligen, att Ryssarne uppkastat batterier vid byn Pape, som ligger Mokanon närmare än Giurgevo, och beherrskas nu nämnde ö från 2:ne punkter, så att dess besättande nu betydligt försvårats. Vidare förmäla berättelser från Orsova af den 30 Nov. att Turkarne vid Kalafat ryckt framåt på några punkter, men endast för att besätta några i närmaste grannskapet belägna byar, emedan den inträdda kölden gör det omöjligt för trupperna att kampera och nödgar dem att sörja för vinterqvarter. be ryska förposterna hade ej till följe af dessa rörelser ändrat sin ställning. I -Lloydberättas, att Turkarnes förskansningar vid Kalafat skola vara storartade. Omkring 100 kanoner stå på vallarne. Turkarne skola dock, enligt dessa berättelser, blott hafva 6 a 8000 man på venstra flodstranden, ett tillräckligt antal till försvaret af sörskansningarne. De öfriga hafva (såsom förut berättats, men sedan från några håll motsagts) dragit sig tillbaka till Widdin, emedan de der kunna erhålla bättre qvarter och förbindelsen emellan de begge stränderna vid hvarje tid står Turkarne öppen. Ryssarne stodo den 30, några ströftåg oberäknade, ännu i defensiv ställning vid Krajova. Utom positionen vid Kalasat synas Turkarne äfven innehafva en annan, dock svagare ställning på venstra Donaustranden, nemligen vid Turna eller Turnul, just der Aluta faller i Donau. Styrkan af de der stående Turkar uppgifves till 3000 man och utgöra de en förtrupp till den i och omkring det midtför Turna på andra Donaustranden belägna Nicopolis förlagda armåkorps. Från flera håll berättas, att ett omslag inträslat i väderleken uti Donautrakterna och att Derefter hölls en ministerkonselj, som varade sändebudet öfverlemnat turkiske utrikesmini