Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1853, sida 2

gen, utan medverkan al SOLatep voviltettuttett från monarkiens olika delar, utfärda en helstatsförfattning, ordades mycket både för och emot. Ått sådana män, som Tscherning och Rosenårn, ställde sig på regeringens sida, synes bestyrka den länge hysta farhågan, att en del af motståndspartiet, när det kommer till stycket, dagtingar med sin öfvertygelse och af en förment nödvändighet låter beveka sig att gå in på regeringens afsigter. Mötet afslutades med förkastelsen af utskottsminoritetens förslag n:o 2, hvars beskaffenhet inhemtas af den förut i denna tidning intagna redogörelsen för de olika förslag, som i grundlagsfrågan föreligga i thinget. Regeringen har stadfästat och utfärdat 2:ne vid riksdagen antagna lagar till nödens lindrande under den dyra tiden. Den ena bemyndigar kommunalstyrelserna att till den 31 Sept. 1854 lemna särskildt understöd åt dem, som deraf anses vara i behof. De fattiga kommunerna erhålla i detta syftemål bidrag ur amtskassorna. Den andra lagen tillåter landtmännen att till den 30 Nov. 1854 till Köpenhamn införa och der försälja bröd, dock icke under 2 skålpunds vigt. PORTUGAL. Underrattelsen om den här utbrutna uppresning synes ej bekräfta sig. ITALIEN. Fransmännen lära, enligt hvad tillförlitliga enskilta bref förmäla, samla sin styrka i Rom och Civita Vecchia, och Osterrikarne sin i Bologna, Ancona och Ferrara. TURKIET. Vid närmare genomlasande af de utländska tidningarne hafva vi, oberäknadt korrespondensen från London i Augsb. allg. Zeit. och den knapphändiga notisen från Wien, funnit ytterligare tvenne källor för de med sådan styrka och säkerhet uppträdande ryktena om nya fredsunderhandlingar. Den ena är Times, den andra en temligen väl ackrediterad tysk tidning, Drosdener Journ.. Vi vilja nu först se till hvad Times har att förkunna. Underrättelser från Warschau och S:t Petersburg af den 24 Nov., säger Times, gifva vid handen att man der betraktar sakernas belägenhet med oro öch bekymmer. Czaren sjelf synes än uppretad, än nedslagen, han synes vara förstämd öfver det ögonskenliga misslyckandet af hans politiska planer och militäriska operationer och obeslutsam i valet af afgörande åtgärder, vare sig för krigets fullsoljande i stor skala eller för afslutandet af en varaktig fred. Times utvecklar sedan, under hänvisning på nederlagen vid Donau och i Kaukasus, det spända förhållandet till de vestra makterna och den bristande harmonien tillochmed i afseende på de begge tyska stormakterna, det betänkliga i Rysslands nuvarande ställning och söker bevisa, att en dylik isolerad ställning af ingen europeisk makt i längden kan bibehållas och att ingen enskilt suverän någonsin skulle vara i stånd att i längre tid föreskrifva Europa lagar. Huru stolt och mäktig han äfven månde vara, måste han dock en dag böja sig för hela Europas vilja, och det är en beklaglig villfarelse att antaga, att denna nödvändighet skulle vara mindre smärtsam och mindre förödmjukande, efter en föregående längre kamp. Vid hvarje vidare steg, tillfogar Times, befinner sig czaren i mera afgjord stridighet icke med Turkiet, utan med de stora vestra makterna, som han kallat i fält; ty det förefinnas nu skäl au tro, det en bestämd och definitis ofverenskommelse tråffats emellan de 4 bemedlande makterna att icke medgifva några forändringar i Europas territorial-förhållanden. Det omtalade projektet af direkta underhandlingar emellan Ryssland och Turkiet är en tom uppfinning. Förmodligen åtgå åter 14 dagar, innan man med visshet erfar, huruvida de krigförande makterna antaga inbjudningen att genom ombud låta representera sig vid en kongress af de 4 makterna, men under tiden skola vi hafva att vänta, att krigsrustningarne fortsara. Slutet af artikeln i Times är bestämd att göra gällande de bevekelsegrunder, som äro egnade att förmå Ryssland till estergisvenhet. Times går så långt att påminna derom, att Polens delning är en ännu oförsont handling af rysk äregirighet och rysk orättvisa, och att ledarne för de polska emigranterna nyligen haft att fägna sig åt synnerliga bevis på franska regeringens förtroende. För öfrigt döljer icke Times, att den efter den senaste tidens erfarenhet gör sig föga hopp om de förnyade underhandlingarnes framgång och söker derför redan nu deras förnämsta hetydelse deri, att med dem medlen till fredens bibehållande ända till det sista äro uttömda, att de tjena dertill att konsolidera de 4 stormakternas fredssträfvanden och att, i fall de misslyckas, på Ryssland ensamt vältra skulden och straffet för detta orättvisa och onödiga krig. — Till Times skrifves från Wien under den 4: Öösterrike har i går antagit de senaste förslagen i orientaliska frågan. (Dessa förslag äro förmodligen desamma, som, enligt den förut omnämnda telegrafnotisen, den 6 afsändes till Konstantinopel). . presd. J. meddelar hufvudsakligen följande: Engelska orh franska kabinetten hafva först blifvit ense om att ånyo upptaga underhandlingarne, och derefter anmodat de begge tyska stormakterna om deras medverkan. De 4 medlande makterna uppfatta de ryskturkiska stridigheterna sdsom en europeisk fråga och skola i denna anda framför allt söka tillvägabringa ett vapenstillestånd emellan de begge krigförande makterna och efter dess inträdande ett fredsslut på följande grundvalar: de medlande makterna garantera Turkiet dess integritet och sjelfståndighet, hvaremot Turkiet å sin sida afgifver en formltg förklaring till sina kristna undersåters försåkring emot allt förtryck. Slutligen får nämnas, att en telegrafnotis från Wien af den 7 dennes förmäler, att dagens nummer af den halsossiciella ÖÖsterr. Cor. innehåller en artikel, som bekräftar, att de 4 stormakterna gemensamt skola söka mäkla fred emellan Turkiet och Ryssland. Det kan väl således icke gerna vara något tvifvel underkastadt, att de 4 stormakterna blisvit ense om att än en gång försöka, om de. — . SE 11 1 oa da fär