Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1853, sida 1

—— — — ————— ——— ——— hade det dock aldrig fallit honom in att tänka p möjligheten af att öfvergifva sin moder. Då allt tyck vara så lätt i ungdomens första dagar, så älskade han tankar att sysselsätta sig med ett förestående närman de emellan herr och fru dEsparon, ehuru han ju al deles icke kunde hafva någon säker utsigt huruvid ett sådant kunde vara nära förhanden eller ej; oci vid detta närmande kunde han måhända blifva s lycklig att få spela en måklares roll; här stannad hans drömmar; detta var målet för alla hans önsknin gar; men hans moder kunde icke följa alla verlingarn i hans tankegång. Den enda hemlighet, som hon upp täckt, var denna sårande partiskhet, som sönders le de finaste strängarna i hennes hjerta. Änsxönt ho icke af denna anledning gaf Albert någon förebråelse och ehuru hon låtsade, sig icke ens fästat sin uppmärk samhet dervid, kastade dock denna smärtsamma upp täckt en ännu mörkare färg på hennes förhållande til sonen; och i stället för att ömsesidig ömhet skull kunnat förljufva dessa två menniskors samlif, förorsa kade bristen på inbördes förtroende och på glädje, at deras lif förflöt, oberördt af lyckans upplifvande sol strålar. Under det att dessa tvenne lidande själar sålundkämpade mot hemliga smärtor, hade en betydlig för ändring försiggatt i Georg de Charveys öde, han had förlorat sina båda äldre bröder och var nu den end manliga qvarlefvan af sin slägt, samt således ocks. dess enda arfvinge. Om han än i detta ögonblicl känt sig vemodigt stämd vid tanken på Ogerelles-da len, så hade dock hans uppförande icke röjt detta. (Forts.)