ta utskott. — Då spelar den förseglade sedlar sin tvetydiga roll — och tillredningen blir, antingen en gammal, rörig svensk fläskpannkaka eller en modern fransk omelette. Slutliga resultatet är troligen, att svenska folket, efter måltiden super, liksom det gör det förut. Den kongl. propositionen i ämnet lofvar åtminstone ej att kunna förena meningarne, hvarom en hvar lätt kan öfvertyga sig vid betraktandet af dess hufvudgrunder, som i dagens blad meddelas. Slutligen väcktes i bondeståndet några motioner angående skatteförenklingen, skjutsskyldigheten, brottmålslagstiftningen och konkurslagen. I lördags plenum på riddarhuset tilldrog sig det mindre vanliga, att åhörarne på begäran al prot.-sekreteraren Prinisensköld, af landtmarskalken tillsades att aslagsna sig. Man hörde genast berättas, att samma ledamot väckt fråga om magister Munck af Rosenskölds uteslutande från ståndet. Man undrade mycket häröfver, då det ej var kändt, att ivrågavarande person såsom riksdagsman eller ledamot af riddarhuset förgått sig. Men snart upplystes att meningen var, att utesluta honom, för det han blifvit af Lunds konsistorium förvisad från universitetet, i anledning af yttranden i sin tidning, o. s. v. Hr Rosensköld tog saken lugnt, och begärde endast frågan på bordet, på det ståndet måtte få tid att besinna sig; men en ung hofpredikant, hr Tham, ville ej en gång medgifva detta, utan understödde hr Printzenskölds framställning, hvilken grundade sig uppå, att enligt I F 2 mom. riddarhusordningen, riddarhus-direktionen ej bordt kunna utlemna riksdagsmannapollett till hr Rosenskjöld: ett påstående, som visar sig så mycket mer obesogadt, som deri blott talas om nesligt brott, och något sådant aldrig varit för honom ifrågasatt, ännu mindre han derföre falld. Emellertid tillrattavisade hr Mannerskansz hr Tham, på ett sätt, som möjligen torde göra honom tamare, och äfven grefve C. G. Löwenhielm fann det oerhördt, att vilja vägra en person försvara sig emot en dylik kränkande framställning, som hr Printzenskölds. Frågan blef bordlagd, men det troddes att den skulle i onsdagens plenum åter upptagas. Hvad som emellertid väckte mera förundran än det ej oväntade försöket att begagna kotteritonen mot en för riddarhusmajoriteten onekligen besvärlig ledamot, var hr Printzenskölds dermed förenade anfall mot riddarhusdirektionen, som vid poletternas utdelande dock hade landtmarskalen sjelf till ordförande.