djurs härjningar, dock på långt när ej till den grad som de salt vi öfvervandrat; men hagen, som Pil kallade sin trådgård äfvensom den i sammanhang med denna liggande skogsdungen, en blandning af barroch lostrad, röjde genast vid första anblicken en sriskhet, som endast förekommer der jemnvigten ej blifvit störd. För att slippa att göra några långa omvägar, tog sällskapet på Pils anvisning sin väg öfver den gärdesgården som omgaf hans trädgård. Pils lilla dotter, som från en plats i trädgården märkt detta ilade mot sin fader; men under ett både bedjande och hotande uttryck tilltalade hon de ankommande: Hvarför skan J ta vägen just öfver det ställe der min igelkott ligger och sofver. I Pil: Tig barn! Hvad bryr jag mig om ditt syle? Hvar är Carl? Hon: Han sitter derborta i apeln. Jag: Ja det behöfde man väl knappt fråga efter. Här tycks se smakligt ut rundt omkring