mer oförgatliga som jag srån den dagen gas en helt annan rigtning åt mina studier. Sallskapet utgjordes af följande personer: Landtgren, prost; Richter, häradshöfding; Rosengren, tradgårdsmästare; Skogman, jägare; Pil, bonde och undertecknad, professor. Prosten: Min bästa herr professor, jag har under flera år haft en särdeles otur i större delen af mitt pastorat; ty hvad som ej blifvit sörstördt af missgynnande väderlek, det har blifvit uppätet af mask. Sådant har förhållandet varit med både åkrar och ängar, skogar och trädgårdar. Då jag tillträdde detta pastorat hade vi ett ypperligt fiske här, både laxfiske i elfven och vanligt insjösiske i alla våra vattendrag; nu deremot ha vi knappt så pass att man någongång kan få smaka denna läckra och sunda spis. På samma sätt förhåller det sig med vildtbanan. Fordom hvimlade äkrarne af rapphöns, skog och myror af orrsogel, ja till och med tjädern var ganska allmän här; men nu kan man hela dagen ströfva omkring i skog och mark och knappt vara istånd till att hemföra så pass som behofvet för en enda måltid. Rosengren: På samma sätt förhåller det sig med trädgårdsskötseln, åtminstone hvad min och prostens trädgårdar beträffar; ty fastän jag har all möda ospard vid dessa trädgårdars skötsel, så är det endast högst sällan att vi få se några frukter mogna i dem. Ja, det onda har sträckt sig så långt att man knappast får se ens löf på vissa buskoch trädslag. Jag. Han J användt några medel för att häfva det ondas öfverhandtagande? Skogman: Ja, herr prof. Hvad vildtbanan beträffar så har icke blott jag legat i marken från morgon till qväll för att utöda rofdjuren af alla slag, utan alla i pastoratet som kunna begagna bössa hafva dervid varit mig behjelpliga. Det har jag nog fått erfara, tillade Richter, ty knappt en enda dag har gått förbi då jag ej fått utbetala flera riksdaler i skottpenningar; så att nu är det något så när fritt från det der otyget. Man kan således hoppas att till nästa år få annat vildt än sparfvar, sedan vångarne nu bokstafligen blifvit rensade från allahanda rofdjur. Åpropos sparfvar, genmalte prosten. Förlidet år voro de så talrika här och till den grad verksamma med att förstöra alla slags bär m. m. i min trädgård, att jag slutligen fann för godt att utfästa ett pris för hvarje sparfhufvud. Jag utlofvade nemligen en styfver för hvarje sparf, vare sig i form af ägg, unge eller fullvuxen. Och jag kan försäkra att både stora och små, särdeles mina egna barn, gålvo sig ingen ro förrän hela följet kommit under mina ögon. I år har jag, Gudi lof! haft fred för denna landsplåga och alldenstund min gård här ligger så enstaka hoppas jag att genom iakttagande af likartade medel kunna förebygga deras bosättning här. Till en början har jag vidtagit ganska kraftiga åtgärder. Jag har låtit rensa min gård från alla gamla fågelbon; låtit nedhugga alla sådana gamla träd i trädgården, uti hvilka hål funnos, samt tillstoppa de hål, som tillafventyrs funnos i de goda träden, så att, om Gud ej i år skickat oss en annan landsplåga, nemligen den otaliga mängd maskar, hvilka fullkomligt aflöfvat träden, skulle det sett helt annorlunda ut i min trädgård i år än i fjol. Jag: Hvad han J gjort vid åkrarne mot de skadedjur som härjat dem? Åkrarne? fortfor prosten. Som jag har ett ganska vackert bibliothek sedan min akademiska tid, då jag var mycket road af naturhistorien, har jag ledd af de uppgifter jag deri funnit äfven bjudit till att möta det onda der, fastån det i hög grad varit utan ändamål, ianseende till den stora terrängen, men isynnerhet derför att man sedan säd och gräs börjat växa ej kan företaga några särdeles kraftiga åtgärder utan att på samma gång trampa ner en mängd af den friska brodden. Förliden höst hade vi en mängd snigel på våra åkrar och det kostade mig ej litet att formligen låta utså kalk på rågoch hvetesalten. bertill hafva vi på de sednare åren fått en sådan mängd råttor på våra åkrar, att man gerna kan säga att de äta både det bästa och mesta af grödan. Det är ej nog att så sker medan säden stått på marken, utan så snart säden blifvit inbergad, hvimla äfven lador och stackar af detta otyg. Men vi skola väl äfven sätta en gräns för detta ondas öfverhandtagande, sedan jag nu försett mig med en mängd kattor och