Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1853, sida 1

ben hemliga domstolen. En eplsod från Fredrik den sjerdes ild. (Öfr. fr. Danskan.) (Forts. sr. N:o 284.) De väldiga klockorna ringde andra gången till högmessa, och redan var hela kyrkan uppfylld af lysande adelsmän med sina damer, snyggt klädda borgare med sina hustrur, barn och tjenare, ty då för tiden var seden den, att dessa åtföljde sin husbonde och matmoder till Guds hus — då var det ett annat förhållande emellan dem som låta tjena sig och dem som tjena, än som tyvärr nu äger rum. Ännu fortfor folket att strömma till kyrkan, då de kungliga ekipagerna anlände; kungen och drottningen, kronprinsen med sin gemål, samt alla de till hofvet hörande personerne ordnade sig i den kungliga bänken samt dit stötande bänkar, så att alla intagit sina platser då det ringde samman. Psalmerna sjöngos, ackompagnerade aforgelns toner och icke säsom nu spelade af orgeln och ackompagnerade sång, och den högärevördige Christiania-biskopen beträde, enligt konungens önskan, predikostolen. Hvilken upplyftande syn var det icke att se den ädle och vackre mannen stå i sin ålders kraft, omgifven af en oräknelig skara, som med spända miner väntade på de lärdomar, hvilka skulle komma öfver hans läppar. Ett apostoliskt lugn hvilade öfver honom, en Johannis mildhet, en Petri tro, en Pauli kraft voro förenade i hans