den på medelhass-stationerna varande trupp styrka. I afseende på underhandlingarne för fredens återställande förmäles med anspråk på tillförlitlighet, att Österrike väckt ett förslag, enligt hvilket Ryssland och Turkiet skulle uppmanas att träda i omedelbara underhandlingar med hvarandra och på egen hand uppgöra saken, men att detta förslag, som i början understödts af England, först förkastats af Preussen (2) och sedan äfven af de vestra makterna, hvarpå dessa sistnämnda af Österrike fordrat en närmare bestämd förklaring öfver den egentliga meningen med dess neutralitetsförklaring. Bekräftar sig detta, så blir derigenom ställningen ännu mera betänklig och hotande. I norra Portugal skall en miguelitisk uppresning hafva utbrutit emot förmyndareregeringen, hvars chef, Maria da Glorias efterlemnade gemål, prinsen af Coburg, är ingenting mindre än populär. Man tror äfven, att det säkraste medlet till lugnets återställande skulle vara alt genast förklara den unge konungen för myndig. Amiral Corrys eskaders afsändande till Portugal synes imellertid ej hafva varit en så illa beräknad åtgärd. I dag hafva vi bekommit en ny utländsk post med notiser af en dags färskare datum än ofvanstående. En telegrafdepesch från Wien förmäler, att en rysk ängsregatt på svarta hafvet, efter ett hårdnackadt motstånd, tagit en turkisk-egyptisk örlogsångare af 10 kanoner, och att en annan rysk örlogsängare uppbringat en turkisk ångbåt, lastad med ett parti, staten tillhörig koppar. Båda priserna hade förts till Sebastopol. Turkisk-egyptiska flottan befinner sig i Bosforen. Om operationerna till lands är ingenting att sörmala. Furst Gortschakoff hade d. 27 Nov. återkommit från sin inspektionsresa till Giurgevo. Notiser från Bukarest af d. 29 Nov. förmala, att Ryssarne anlägga förskansningar vid Giurgevo. Turkarne stå ännu i Kalafat och arbeta ilrigt på denna ställnings befästande. Oberäknadt den lilla motgång, som Turkarne rönt på svarta hafvet och hvilken för öfrigt synes vara af den beskaffenhet, att hela äran af affären är på deras sida, hafva de lidit en vida betydligare i sjelfva det vestra Europa, midt ibland sina såkallade vänner och allierade. Det försäkras nämligen, att Namik Pascha, som begifvit sig till Frankrike för att afsluta ett statslån för Turkiet, fullkomligt misslyckats i detta sitt uppdrag. Bankirerna vilja icke lemna några pengar, utan franska och engelska regeringarnas borgen, hvilken lär förvägrats. Under så fatta omständigheter lär Namik få vända tillbaka med toma händer, hvilket skulle vara ganska nedslående för Turkarne, som, i anseende till de enorma krigskostnaderna — härens underhåll beräknas kosta 13 mill. piaster om dagen — hade stort behof af detta lån.