Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1853, sida 3

TALLIROL. 114110110. AA AA — Rättegangsoch Polissaker. Undersökningen rörande den mördade engelsmannen. Inför poliskammaren förehades sistlidne gårdag undersökning rörande det dråp, som dagen förut ägde rum ä ett af dessa ohyggliga nästen, hvaraf Otterhällan så rikligen är begafvadt. Den mördade, hvars namn är John Bendson, var timmerman å engelska briggen Jamaica, förd af kapten Fletcher från Liverpool. Mördaren tillhörde samma fartygs besättning, till nationen spanior och hette Baster Asado, 28 ar gammal, född i Manilla af sjökaptenen Maria Helldo ASado. Fängslad och under bevakning inställd för poliskammaren afgaf Asado sin berättelse, hvilken gick ut på att framställa sig såsom helt och hället oskyldig till ifrågavarande ohyggliga brott. Han — förklarade nemligen, att han, kl. omkring 3 till 5 på eftermiddagen, i sällskap med den mördade och en annan engelsman, eller rättare irlandare, vid namn Patrik, samt en spanior, som skulle heta Franc, alla tillhörande Jamaicas besättning, begilvit sig till hustru Jakobssons på Otterhällan belägna bostad, i hvars portgang Asado kommit att dröja nagra ögonblick efter kamraterna, som genast gatt upp. Sedan Asado afvenledes kommit upp för trappan och stått i begrepp att gå in i rummet, hade han förnummit att alla tre kamraterne varit i slagsmal sins emellan, och då dessa blifvit honom varse, hade de tillsport honom hvad han ville och i detsamma tilldelat honom ett slag i hufvudet. Asado, som i tumultet icke tagit vidare del, än som askadare, hade derefter sett Bendson blodig och först efter nagon stund funnit denne liggande död å gatan utanför. Hvem som hade sörofvat mordet var honom alldeles obekant. Tillsragad efter anledningen till Asados och hans kamraters besök hos hustru Jakobsson, uppgaf han, att de endast ditkommit för att hälsa pa flickorna derstädes, och att engelsmännen varit de som visat spaniorerne vägen dit. Af de upplysningsvis hörde personers berättelser, inhemtades deremot, att sedan Asado, hvilken redan vid middagstiden inne på en annan bordell, som hälles af enkan Carlberg, der han af engelsmännen blifvit utkörd och undsägnad med stryk, samt hotfullt utlätit sig mot dessa, endast i sällskap med spanioren Franc, kommit till Jakobssons bostad, der Bendson och Patrik förut uppehållit sig, hade han i portgången blottat en medhafd knif, hvarefter han rusat upp för trappan, och sedan han i förstugan anträslat Bendson och Patrik, hade han, utan förutgånget gräl, sänkt knifven i bröstet på Bendson och derefter tilldelat honom flere hugg och skäranden, dels i magen, dels ötver låren, hvaraf slutligen Bendson störtat utför trapporna och ned på gatan, der han blifvit liggande utan tecken till lif. Patrik, som kommit Bendson till hjelp, erhöll äfven af Asado flere knifhugg, hvaraf ett i hufyudet varit så väldsamt, att knifven fastnat och med möda af Asado kunnat ater utdragas. Spanioren Franc lärer ock blifvit sårad öfver armen af Asado, då han försökt att afböja dennes ursinniga anfall på engelsmännen. Efter dessa illbragder hade Asado skyndsamt aflägsnat sig, för att undkomma, men blef af ett par artillerister, hvilka, om mordet underrättade, af Asados blodiga kläder slöto att han vore mördaren, genast eftersatt och fasttagen, dervid han förnekade gerningen och påstod att den blifvit utförd af ett par svenskar. Udden af den knif Asado begagnat vid mordet, och hvilken knif förevisades vid undersökningen, befanns afbruten. Det förmodades att detta skett då han huggit Patrik i hufvudet och att den der ännu finnes qvarsittande. Undersökningen uppsköts till nästa thorsdag i afbidan på obduktion af John Bendsons döda kropp. Emellertid återfördes Asado till häktet. Under hela ransakningen visade Asado, hvars utseende var i hög grad motbjudande och banditmässigt, fullkomlig likgiltighet för hvad som passerat. — Artilleristen n:o 85 vid 9 bat. af härvarande artilleriregemente Rohdin, tilltalad, dels för det han från en arbetskamrat, verkställd vedsågning, skall ha tillgripit ett silfverfickur, det Rohdin först pantsatt för bränvin och sedermera bortspelat å kille, dels ock för det han innehaft och till källaredrängen Enggren mot 2 rdr bko försält en kappa, genom inbrott stulen från enkefru Lehman, undergick härför polisförhör förlrden vecka, dervid Rohdin förklarade, i afseende på sickuret, att han väl för bränvin pantsatt detsamma hos en krögare, men att sådant skett med ägarens vetskap och begifvande, hvaremot han utan tillstånd, sedan han inläst uret, bortspelat detsamma å kille; uppzifvande såsom orsak härtill, att han, som gifvit sig in i nämnde spel och derunder kommit i penningförlägenhet, då tillgripit klockan såsom sista resursen, dock med föresatts att ersätta ägaren dess värde. Hvad åter kappan vidkowme, hade han icke stulit den, utan mottagit den af ägaren till klockan med anmodan att försälja densamma: men som han misstänkte atkom sten