Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1853, sida 3

Styckegods. Den riksbekante Riis blef en gång sjuk i måste intagas på lazarettet, hvarest han gi läkarevård och mat. En annan gång då hi Lund tyckte han det vara beqvämast att lazarettet, hvarest han kunde få logera för i gjorde sig fördenskull sjuk och blef äfvenle rettet intagen. Då han tyckte sig hafva vis universitetsstaden och gjorde sig i ordnir samt bad att bli utskrifven från sjukhuset, tades han att det kostade 2 rdr i veckan f han vistats der. ÅIIad för slag? utropade låg här ju sist för intet.s — (För fan, tig detta, hviskade honom dåvarande underläka LIljevalch, i örat, annars får herrn beta gången med. Och vär Riis teg och beta sejour, men sedan den tiden tog han icke i Lunds lazarett. En bagare i Berlin möter en dag en: — God morgon! säger den förre, hvar k ifrån? — Från din butik, svarar slagtaren, hvare mig ett sexskillingsbröd. — Ett bröd? och hvar har du det? — Här i min — våstficka! utropade slag en försmadlig min och fortsatte sin väg. Bagaren förstod piken och svor att vid fälle hämna sig. Ette par dagar derefter möter han slagtare Vet du hvarifrån jag kommer? frågadt mycket menande ton. — Nej! — Jo, jag kommer från din slagtarebod köpt mig ett fårhufvud. — Verkligen? och hvar har du det? — Här, under min hatt! svarade bagaren honom triumferande ryggen. stöld medl Qccecomparnement. son med fördelaktigt yttre och med utsökt I kom nyligen i en juvelerarebod på gatan S och begärde få se på briljanterade nålar. han uppmärksamt undersökte de nålar, som nades, närmade sig en i paletå klädd på blåste på ett instrument. De skärande tone oroa köparen. Sedan han flera gånger gisv sin otålighet, utropade han ,det finnes ej att blifva utaf med denne kringstrykare, än nom nagonting. Ilan vände sig mot musi kastade till honom ett penningemynt, som ( tog och stoppade på sig. Sedan han ett ög teraåt gjort ett obetydligt uppköp, gick har omnibus och försvann. Då juveleraren sl sina varor i ordning, fann han att en dyrbi nades. Sedan han förgäfves letat, förmoda vara utsatt för en stöld, kallad ålaumönier, nämnde personen varit i samråd med musi hvilken han kastat nålen på samma gång sc För öfrigt förmodas dessa herrar hafva up ta streck flera gången med samma lycka. lande, som märkt en juvels försvinnande, in seutdelaren gått sin väg, yrkade på att hans kläder. Som man kan tänka, fanns hos honom, som redan öfverlemnat den til brottsling, och han aflägsnade sig under ji stammande ursäkter. De båda skälmarne d för de ifrigaste efterspaningar. MR SPRAK