AAAAmA — 8 Litteratur. I bokhandeln har nyligen utkommit Faust. En tragedi af Göthe. Öfversatt al Johan Andersson. Det var med verklig häpnad vi emottogo denna bok. En ölversättning af Göthes Faust! Huru är det möjligt, t tänkte vi, att någon vågat ett så djerft försök, och det dertill en öfversättare, om hvilken man förut ej hört talas? Då detta Göthes mästerverk, hvari han samlat resultaterna af hela sin lefnads ersarenhet, af det mest omsattande snilles forskningar, och hvari likasom i en tasla utvecklat hela mångsidigheten af sin försattareförmåga, händelsevis, sedan flera år tillbaka, utgjort en älsklingslasning för förf:n af dessa rader, var det vår afsigt, ägna denna öfversättning en något utförligare granskning. Under tiden har en annan mycket mera kompetent domare uppträdt i saken, och vi göra oss ett nöje att återgifva hans totalomdöme om hr Anderssons öfversättning. Det är prof. Atterbom, som i Aftonbladet derom yttrar sig sålunda: Om än sålunda det första intryck, som af bokens titelblad föranledes, är en häpnad öfver hr Johan Anderssons mod, så öfverraskas man desto angenämare af det andra: det intryck nemligen, som väckes af boken sjelf, när den orgfålligt läses och mea originalet jemföres. Vår förundran befinner sig då förbytt till en verklig beundran — öfver den i sanning sällsynta talent, jemte den nästan ännu sällsyntare samvetsgrannhet och flit, hvarmed han, till större delen, lyckligt har löst sin vanskliga uppgift. Troligen skall af ingen opartisk granskare nekas, att denna öfversättning utmärker sig genom en själsfråndskap med den valda urbilden, ett mått af känsloinnerlighet, frisinnighet, språkbeherrskning och verskonst, som lyster honom till ett rum bland de få, hvilka inom kretsen af poctisk tolkning äro att betrakta såsom verkliga konstnärer. Man säger icke för mycket om man yttrar, att förevarande öfversättniog är i det hela god, i många stycken förträfflig, i somliga till och med oöfverträfflig. Och tvifvelsutan är man således berättigad till den föreställning, då man ser på titelbladet bebådad en försvenskning af Göthes öfriga dramatiska arbeten, att förläggaren knappast kan anförtro den åt någon skickligare hand. Vi kunna väl antaga såsom säkert, ätt en förmåga, som till denna grad lyckats i behandlingen af just det prydsammaste bland dem alla, skall gifva oss de andra i en ännu felfriare och öfverhufvud fullkomligare afgjutning. Prof. A. genomgår härefter några enskiltheter af öfversättningen och anmärker åtskilliga fel, under bemärkande likväl, att ett öfversättningsverk, som vore dem förutan — särdeles då föremålet är Göthes Faust och då tolkningen är första försöket — skulle sannerligen vara ett underverk. Hr Andersson är att lyckönska, att hafva erhållit ett sådant omdöme och en sådan kritik af en sådan domare. Det skall, hoppas vi, gifva honom en högt förtjent uppmuntran, att fortsätta återgifvandet på vårt språk a Göthes andra verk, hvilkas öfversättning är förenad med mindre svårigheter, och vår liter atur skall således riktas med ännu en klassisk författares verk, till hvad vi förut erhållit geuom Prof. Hagbergs utmärkta öfversättning af Shakspeare. — A —