Flera dagar hade redan förflutit, sedan Rostgaard atervände till sitt hem, som nu, enligt kungens vilja, skulle vara hans fängelse; vi träfla honom en förmiddag sittande i sitt stora bibliothek, som innehöll så många böcker, att det i allmänhet ansägs för att vara det enda i sitt slag i enskild mans ägo i hela Europa. En mild värma herrskade i rummet, tack vare de tvenne stora postlinskaminerna, som stode midt emot hvarandra i hvarsin ända af bibliotheket. Vid det stora runda bordet, på hvilket en himmelsoch en jord-glob ade sina platser, sat öfversekreteraren, med sansadt utseende, men med ett djupt vemodigt drag omkring läpparna. Var det tanken på, att denna sällsynta bokskatt snart skulle skingras så vidt omkring i landet, när den dagen randades, då auktionsklubbans slag för första gången skulle ljuda inom detta rums murar, eller var det den syn, som visade sig för honom der borta i fönsterfördjupningen. Hvad var det för en syn?