Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1853, sida 1

Riksdagen. Från red:ns korrespondent.) Onsdagen d. 30 Nov. höllos plena i alla stånd. Hos Adeln och Presteständet öppnades då listorna öfver dessa stånds elektorers val af utskottsledamöter (hvilka vi igårdagens blad införde). Aftonbladet anmärker, att om man jemför Ridd. och Adelns elektorslista med förteckningen på de af elektorerne valde utskottsledamöter, så finner man att af 25 elektorer icke mindre än 20 blifvit af dem sjelfve invalde i utskott, så att endast fem af de gamla elektorerna f. n. qvarstå. I Presteståndet bordlades för andra gången grefve Lagerbjelkes motion om nedsättande af ett särskildt utskott för bränvinsfrågans behandling. Borgareståndet företog sistnämnde fråga till öfverläggning; men efter en temligen långvarig diskussion blef den äfven der bordlagd för andra gången. Under diskussionen visade det sig, att många betänkligheter kunna framställas vid förslaget, att åt ett särskildt utskott öfverlemna de delar af frågan om ordnandet af bränvinstillverknings och försäljnings utöfning och beskattning, som enligt grundlagen tillhöra bevillningsoch lag-utskotten — deremot synes visst ej svårighet uppstå, att låta ett särskildt utskott behandla den ekonomiska delen, som eljest tillhör ekonomi-utskottet. Hr ERhydin yttrade sig emot tillsättningen af ett sådant särskildt utskott, dels såsom i strid med riksdagsordningen invecklande sig i bevillningsutskottets lagbestämda verksamhet, dels såsom till sin omfattning så obestämdt, att förslaget derom vore vådligt att antaga. Hr Henschen ansåg, att enligt 44 S riksd. ordn. sjelfva srägan om ett särskildt utskotts tillsättande, först borde remitteras och utredas af ett af de i riksd. ordn. nämnde utskott; men tycktes i öfrigt ej vara emot sjellva saken, emedan han ville att det särskildta utskottet skulle så upptaga hans motion om att en del af bränvinsskatten borde ingå till kommunen (stad, lan eller socken) der den utgick. Urr Indebetou, Schwan, Gezelius, Gråå och Wern voro åter af den åsigt, att Rikets Ständer kunde direkte tillsätta utskottet; att ingen gemensam handläggning med bevillnings-utskottet behöfdes; att om 2 stånd stadnade mot två, om hvad ett sådant särskildt utskott föreslagit, det kunde liksom andra utskott förstärkas och lemnas R. St:s afgörande rätt — (2) o. s. v.