Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1853, sida 1

—— — C ———— — stäts eget namn tillsagde, att inställa sig sör den hemliga kommissionen. Fulla af blygsel. ängslan och väntan, stodo dessa menniskor spridda omkring salen; icke ett ord talades; allt var så tyst, att man trodde sig höra de närvarandes djupa andedrag genljuda i det stora rummet. Vexlade man också icke ord, så vexlade man dock blickar, och icke så få sågo sig med bestörtning träffa gamla bekanta i denna sal. Andtligen öppnades flygeldörrarne till det hemliga rummet, och alla de i salen samlade personerne insläpptes. Med nedslagna ögon, bleka kindor oah skälfvande lemmar ordnade de sig i ett led framför bordet; ty hela anordningen i salen hade gjort ett djupt intryck på deras nerver, och innan de ännu hunnit hemta sig från sin sinnesskakning, visade sig Deichman och höll till dem ett gripande tal, med sin djupa, genomträngande röst, som till slutet gjorde ett mäktigt intryck på dem, då han skildrade deras sista tillstånd: — Och när döden kommer, så slutade han sitt tal, så skall han icke gästa eder så, som han besöker den redlige och fromme arbetaren, lik en fridens ängel SOM Med vänlig hand förer honom bort ifrån lifvets mödor och sorger till salig hvila — nej till er inträder han lik en förfärlig ande, som tillhviskar er, att de skatter, Som ni tillvällat er med förlust af saligheten, skola blifva en förbannelse för edra barn, dem JI dock så gerna tänken eder lyckliga; J utsträcken händerna i den sista stunden för att välsigna dem — händer, hvilka äro besmittade med bedrägeri, kanske af blodspengar, — och välsignelsen förvandlas till förbannelse; ty den skatt, för hvilken J syndade så svårt, för att tillvälla er den, öfvergifver er i dödens stund, bringar förderf öfver edra efterkommande och vanära öfver edra namn! — Och J dön — J dön icke såsom Herrans, ty det tillhör den, som nämner hans namn, att afstå från all orättfärdighet; J dön och fram