stär ännu mer, då man med densamma jemför t. ex. sådana yttranden, som den värde ins. har tillåtit sig, oaktadt han bör ha haft tid att betänka sina utlåtelser. Med hyad ratt kallar ins., om vi få fråga, dessa ofta omrörda arbetare för liderliga sällar? Hvad grund har han för ett sådant omdöme? Och då han talar om dem såsom de der icke vilja arbeta, men ändå hafva föda — bvarpå grundar han detta yttrande? Blefyvo de icke belåtne, dessa stackars menniskor, då de fingo löfte om att antingen erhålla lissmedlen till något billigare pris eller ock sin dagspenning något förhöjd? Bevisar något af allt detta, att de ville hafva föda, utan arbete? Och tycker ins., att det utmärker ett så serdeles öfverflödigt och beqvamt lif, då en arbetare kan förtjena 36 sk. om dagen, hvilket vi vilja minnas att det här var fråga om, under en tid, då de lifsmedel han kan köpa äro så dyra? (Man talar om att köttpriserna äro så låga — men arbetaren har i alla fall ej råd att äta kött). Vi antaga med nöje den sats, som ins. här synes vilja göra gällande: att den som icke vill arbeta, han skall icke heller ta— men denna sats torde blifva betänkligare för ins:n och hans likar än för mängden af arbetare. Måhända komme vi litet hvar att lefva på temligen svag kost, om satsen skulle rättvist tilllämpas. Det torde derföre vara klokast, att icke tala så högt och så ifrigt om den saken. Åminstone vore det skäl, att ej alltför häftigt klandra personer, som hafva den svagheten, att icke af den råa massan kunna fordra högre dygder än de finna, att de sjelfva, med sin bildning, kunna prestera. En annan insändare, som kallar sig Postkar), klandrar generalpoststyrelsens förslag till ny reglering af postväsendet, derför att derigenom de små postförvaltarnes redan förut obetydliga inkomster skulle ytterligare reduceras. ; Det ser verkligen ut, yttrar ins:n, som generalpostst. skulle vilja drifva dessa embetsmän till nästa steget från bekymmer oeh fattigdom, till förtviflan och misere. — I öfrigt godkänner ins:n hvad förslaget innehåller, såsom ledande till större correspondence och större inkomst för postverket. Vid nästan hvarje reform inom våra administrationsförhållanden stöter man på den svårigheten, att en hop löntagare utsättas för att se sina inkomster förminskade. Häri ligger ligger väl ock, utom styrelsens bristande organisationsförmåga, det vigtigaste hindret mot en mängd nödiga reformers genomförande. Hvad nu nämnde tjenstemän angår, synas också anledningarne till farhågor och klagan vara grundade, ehuru generalpoststyrelsen föreslagit flera utvägar att hålla postförvaltarne skadeslöse. Bäst synes oss under dylika förhållanden vara, att tjensternas gamla innehafvare finge uppgifva och med bevis styrka sina inkomster, och att de sedermera ersattes af allmänna med för den minskning i deras inkomster, som reformen kunnat vålla. Härigenom skyddades hvar mans rätt, utan att löntagariintresset blefve ett stående hinder för utförandet af förbättringar, hvilka den stora allmänheten äger rätt att sordra. Eller skall i alla tider och i alla rigtningar ett litet fåtal af tjenstemän kunna tillbakahålla sådana reformer, som äro vigtiga för det helas välfärd? Från Kongsbacka berättas, att vådeld sistlidne fredagsafton kl. half 8 utbrutit i den omkring 53 mil från staden belägna Hvarla by, vid en hemmansegaren Erikson derstädes tillhörig egendom. Stadens nybildade frivilliga brandkorps aflade vid detta tillfälle sitt första prof. Korpsen, som genast utryckte till brandstället, fann ladugården till större delen nedbrunnen och sjelfva manbyggnaden i brand på 2:ne olika punkter, äfvensom taket derå i full låga. Släckningsarbetet bedrefs emellertid med den skicklighet och framgång, att redan kl. 11 samma afton all fara vara var förbi och huset lyckligen räddadt. Iidningen Svea berättade härom dagen att någon af Skånes storsta possessionater, (hvars namn icke nämndes, men i hög grad förtjenade att blifva kandt.) inställt bränvinsbränningen å sina egendomar, och i stället inrättat å sitt största gods ett bageri, derifrån bröd till ett billigt pris tillhandahålles menige man. Telegrafen i Ystad förmäler om att äfven på Dybecks stora egendom bränvinsbränning icke längre eger rum, och att i stället derstädes inrättas ett ölbryggeri.