meddelas. Inrikes Nyheter. Götheborg. Stadens kolerarapporter upptaga: för i går ingen insjuknad, 3 döde, 1 tillsrisknad och 1 qvarliggande. För dagen ingen insjuknad eller död. Från Majorna ingen rapport. Nästlidne Lördag aflät härvarande landshöfdinge-embete, angående kolerasarsoten inom länets landsorter, till Chefen för Kongl. Civil-Departementet en så lydande rapport: Efter sista rapportens afgifvande, rörande förhållandet med kolerasjukdomen i landsorterne inom länet, hafva ytterligare i samma farsot å Tjörn insjukn. 8 och aflidit 8 personer. i Herrestads socken ,, 2 1 i Fessbergs , 3 3 M i Ljungs 6 3 i Säfve 5 1 1 i Torps , — , I, således srän sjukdomens början 646 personer insjuknat och 318 aflidit. Under ett i går tidigt på e. m. uppkommet slagsmål i hustru Jacobsons bostad på Otterhällan emellan åtskillige af engelska briggen Jamaicas besättning, blef timmermannen mördad och ett par andra illa sårade, för hvilket mord misstänkes en spanior vid namn Bastad Asado, som tillhörde samma besättning. Undersökning härom fortgår vid poliskammaren ännu då tidningen är färdig läggas under pressen, hvarföre vi först i morgon härför kunna redogöra. I morgon afton gifves på theatern den förr här med bifall gifna pjesen: Min hustru vill ha en syssla, samt en ny originalkomedi, kallad: En spärrningshistoria, hvari man förmodligen får se det på så många båll rådande spärrningsraseriet vederbörligen apostroferadt. I med snällposten anländt utdrag af PostTidn. finner man, att Kongl. Maj:t, af den blifvande påräknade bränvinsskatten, föreslagit 615,000 rdr bko årligen för -jernvägen StockholmGåtkeborg-, hvaraf det synes, att en proposition i detta hänseende är att emotse. Red. har emottagit en insänd artikel, rigtad emot den i H.T. gjorda framställning af arbetare-oroligheterna i Blekinge, med anledning af den derstådes mycket sorcerade bränvinsbränningen. Ins. anser att red:ns uppfattning af denna rörelse inneburit ett bifall till de der eldsläckningsåtgärderna, ett gillande för den råa massan, att genom våldet tilltvinga sig sådana lagar, som den för dagen önskar och finner för sin beqvämlighet och för fortsättandet af sitt lättjefulla och utan arbetshåg framilande, tanklösa lif (passande), hvilket allt insändaren bittert klandrar och finner stridande mot det sansade skrifsätt, Handelstidningen på sista åren, för det mesta (2) iakttagit. Ins. håller det slutligen för troligt, att demonstrationerna emot brännerierna i Blekinge utöfvats udels af liderliga sällar, och dels af den delen af den s. k. råa massan, som icke vill arbeta, men ändå hafva föda och lefva för godt pris. Vi anse den värde ins:ns förebråelser såväl emot oss, som emot de ifrågavarande arbetarne, fullkomligt obefogade. Red:n har icke blott ej gillat, utan fastmer ganska tydligt uttalat sitt ogillande af de der demonstrationerna, men på samma gång hafva vi ej kunnat undgå att göra arbetarne den rättvisan, att deras uppförande bar prägeln af ett lugn, som, hvad ins:n derom må yttra, var ganska aktningsbjudande. Man bör erinra sig, att här är fråga om en ganska stor, af en och samma känsla sattad menniskomassa, hvari alltid den ene upptäner den andre, och ändock röjdes intet tecken till öfvervåld, utan bränvinspatronerna måste sjelfva vitsorda den goda hållningen hos hopen. Man bör dertill ihågkomma, att för många arbetare saken gällde brödet för dem och deras familjer, hvilket de sågo förvandladt i bränvin. Månne det icke förtjenar en viss aktning, att under sådana förhållanden allt utfördes så lugnt som det skedde? Värdigheten af en sådan handling å arbetarnes sida fram