Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1853, sida 2

nast återvända till min herre, konungen, på det jag af hans egen mun må emottaga försäkran om min benådning. Bonden kom nu fram med hvad huset förmådde, för att gifva Hans Nåd en hbjertestyrkan före afresan, eftersom sjön suger, som han skämtande anmärkte; och det var en glädje att se, huru godt besked den förnäme mannen kunde göra på bondens tarsliga munförråd. — Jag tackar er, min redlige man! sör allt det som ni gjort för mig, under den tid jag uppehållit mig hos eder, och mottag denna ring såsom ett bevis på min tacksamhet. Med dessa ord tog Rostgaard afsked af sin värd, hvilken emottog gåfvan, på det att den skulle kunna gå i arf inom hans familj, såsom ett bevis på, att Danmarks öfversekreterare varit gäst hos honom; och bonden har hållit ord. En halftimme derefter stod bonden ännu utanför sin dörr, och höll handen öfver ögonen, för att blicka efter det raskt seglande fartyget, hvars hvitglänsande segel och blodröda flagga vackert aftecknade sig emot den gråaktiga seeländska kusten. Ilade fartyget raskt framåt, så var Rostgaards hjerta icke mindre lätt, det hade kastat fruktans tunga barlast öfver bord, och deremot intagit hoppets latta och bräckliga varor.